En av samtidens realiteter är att den som åker tåg inte heller känner sig förvissad om att komma fram i tid. Eller i vissa fall alls. Skillnaden mellan verkliga behov av upprustning och politiska visioner har varit enorm. När Trafikverket presenterade sitt förslag på ny nationell transportplan för 2018-2029 förefaller det dock som att vissa saker till sist har sjunkit in, åtminstone hos myndigheten.
Transportplanen är det praktiska genomförandet av regeringens infrastrukturpolitik. Förra året beslutades om en satsning på 622,5 miljarder kronor, en höjning med omkring 100 miljarder jämfört med tidigare transportplan. Nu återstår att besluta hur dessa summor ska användas.
Trafikverket vill sätta igång bygget av den efterlängtade Ostlänken mellan Järna och Linköping. Dock med förbehållet att toppfarten inte ska bli 320 kilometer i timmen som tidigare har sagts, utan det något lägre 250 kilometer i timmen. Det är en nödvändig prioritering. På detta vis minskar man kostnaderna med tio miljarder kronor, medel som behövs bättre på annat håll.
Efter detta vill Trafikverket ta sig an sträckan Linköping-Tranås-Borås. Det vore en utmärkt prioritering. Ost- och västkusten måste byggas samman med fungerande kommunikationer och detta är ett väsentligt steg i den riktningen. Om bara kommunikationerna till Oslo var lika prioriterade vore mycket löst.
Därtill blir sträckan Uppsala-Stockholm äntligen fyrspårig. Det är en behövlig satsning. Sträckan plågas av förseningar och inställda turer till höga samhällskostnader. Den utgör även en flaskhals för trafiken mellan Stockholm och landets mellersta och norra delar.
Av de 622,5 miljarder kronor som har anslagits ska 333,5 miljarder gå till att utveckla transportsystemet. Resterande medel ska gå till underhåll, drift och reinvesteringar av järnväg och väg. Underhållet för järnvägen uppgår till 125 miljarder kronor. Trafikverket förklarar dock att det endast räcker till att bibehålla den standard som finns i dag, det vill säga en kraftigt bristande sådan.
Vägunderhållet ges 164 miljarder kronor vilket enligt Trafikverket innebär att vägarna på sina håll i landet kommer att försämras då det saknas 25 miljarder kronor. En sträcka som är i kraftigt behov av underhåll är E4 mellan Umeå och Skellefteå. Vägarna där är i erbarmligt skick. Regeringen säger att den tänker göra något åt saken, men Trafikverket verkar ha lyssnat på vad regeringen faktiskt vill och det är att börja bygga Norrbotniabanan längs samma sträcka. Förhoppningsvis kommer man inte att som vid bygget av Botniabanan försöka sälja in det som ett uppsving för persontrafiken, utan för godstrafiken vilket är vad det handlar om i praktiken.
Att Sverige inte är ett land för höghastighetståg i teknikens framkant verkar Trafikverket ha förstått. Förhoppningsvis tar även regeringen till sig detta. Mer behöver dock alltjämt satsas på att rusta upp det befintliga nätet av väg- och järnväg som i bästa fall behåller sin standard och i flera fall försämras med nuvarande prioriteringar. Det är inte acceptabelt.