Nu flyttas frågorna om våldsbejakande extremism från kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnkes bord. Det är på tiden. Förtroendet för det viktiga arbetet mot extremism är kört i botten. Det på goda grunder. Ministern har visat sig vara okunnig om vad som görs på området. Umeå lyfte hon som en kommun som arbetade bra med återvändare. Trots att Umeå aldrig har tagit emot några återvändare.
Men det är inte bara ministerns okunnighet som är ett problem. Arbetet har inte fungerat. Det är märkligt att regeringen valde att lägga arbetet mot våldsbejakande extremism under kulturdepartementet, och inte under exempelvis justitiedepartementet. Särskilt eftersom departementet styrs av Alice Bah Kuhnke, ett oprövat kort som inte hade någon politisk erfarenhet när hon tillträdde. Det visade hur lite regeringen prioriterade frågorna.
Arbetet mot våldbejakande extremism borde vara högt prioriterat hos regeringen. Särskilt eftersom vi vet att många hundra personer rest från Sverige för att delta i jihad under IS-flagg. Av dem beräknas åtminstone 140 terrorister återvänt till Sverige. Det räcker med att blicka ut över Europa för att konstatera att det inte råder någon tvekan om IS potential att vålla oss skada.
Det är hög tid att få ordning på arbetet, och det går inte nog att understryka hur viktigt arbetet är. Därför är det positivt att regeringen flyttar arbetet till justitiedepartementet och en myndighet som har erfarenhet av att arbeta med liknande frågor. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är ett exempel, ett annat är Brottsförebyggande rådet.
Den nya samordnaren för våldbejakande extremism, Anna Carlstedt, har lyft en rad åtgärder som krävs för att arbetet med återvändande från terrorresor ska fungera. I en debattartikel skriver hon att arbetet med återvändande brister. Hon lyfter att informationsdelningen mellan myndigheter måste fungera, att det behövs nationella riktlinjer för vilket ansvar olika aktörer har i arbetet med att stödja dem som vill lämna extrema miljöer. Hon vill också förbättra det system som Mona Sahlin införde när hon var samordnare.
Sahlin krävde att kommunerna ska ta fram en lägesbild, en handlingsplan och att varje kommun ha utse en lokal samordnare mot extremism. Det är förstås inte rimligt. Små kommuner som knappt klarar de basala arbetet kommer inte att göra det bästa arbetet mot våldsbejakande extremism.
Det har Anna Carlstedt insett. Hon vill att det ska tillsättas ett nationellt expertteam, i stället för att varje kommun ska försöka bygga upp en komplett struktur mot alla typer av våldsbejakande extremism som kan förekomma.
Arbetet mot extremism går att intensifiera. Men för det gäller det att frågorna prioriteras upp hos regeringen. Ett steg är att lägga frågorna på rätt ministers bord. Men det är bara början. Säpo och Polisen behöver också få rätt resurser för att arbeta med frågan.