Att använda makt på rätt sätt kan vara svårare än man tror. Därför har Skatteverkets generaldirektör nu tvingats att avgå. Han valde att agera ombud åt sin särbos bolag i en tvist med en arkitektfirma. Tvisten handlade om en faktura som särbons bolag inte ville betala.
Dessförinnan har bland annat riksrevisorerna misskött uppdraget. Alla tre avgick under förra året eftersom de bland annat rekryterat egna vänner, lagt sig i granskningar på ett olämpligt sätt och låtit utomstående påverka granskningen.
Ibland verkar det ofrånkomligt att höga chefer använder sin makt på sätt de inte borde. Inte för att det är någon naturlag som säger att det är så, utan för att de kan. Skatteverkets generaldirektörs dåliga omdöme har visats förut. När Uppdrag granskning begärde ut uppgifter om generaldirektör Ingemar Hansson och Skatteverkets överdirektör Helena Dyrssens gamla kollega, före detta kabinettsekreteraren Frank Belfrage, reagerade dem genom att meddela Belfrage detta, så att han hade möjlighet att flytta hem pengar till Sverige. Hansson och Dyrssen försökte därefter att hemligstämpla uppgifterna om att de kontaktat Belfrage. Det här övertrampet var långt mycket värre än att agera ombud åt sin särbo.
När en generaldirektör inte sköter sig finns det egentligen bara en sak att göra: avsätta den. Så länge en person får sitta kvar på sin post faller skuggan på regeringen. Vi har inte ministerstyre i Sverige. Så regeringens största möjlighet att se till att en myndighet fungerar som den ska är att se till att den leds av rätt person.
En generaldirektör kan göra formellt rätt, men ändå missköta sin myndighet. Ett exempel på det är rikspolischef Dan Eliasson, tidigare socialdemokratisk statssekreterare. Endast tio procent av de tillfrågade i en Sifo-undersökning hade ganska eller mycket stort förtroende för hur Eliasson sköter sitt arbete. Det är inte så konstigt. Eliasson saknar förståelse för polisorganisationen och dess problem.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra har redan krävt hans avgång. Även Centerpartiets rättspolitiska talesperson Johan Hedin ifrågasatte häromdagen Eliassons positiva redovisning av 2017. ”Jag tror inte att det är särskilt många som delar rikspolisens positiva beskrivning om utvecklingen”, sa han till Expressen, och syftar bland annat på de ökade sexualbrotten.
Det är förstås inte roligt för Socialdemokraterna att sparka en trogen supporter till partiet. Men gör man det inte kommer han dra med partiet i sitt fall.
Privata relationer är inte viktigare än Sveriges framtid. Det gällde för Riksrevisionen och Skatteverket. Det borde även gälla relationen mellan Socialdemokraternas ledning och Eliasson.