Snabba förändringar är populärt. De är tecken på stor handlingskraft och vittnar om hur viktigt det är att välja om någon. De får ju saker gjorda. Nackdelen är förstås att det som blir gjort ofta blir mycket sämre än det borde vara, och ibland till och med sämre än det var innan.
Det finns förstås lägen då det är både bra och nödvändigt att agera snarare än att utreda. När kunskapen om vilket problemet är, vad som ska åstadkommas och hur det ska göras finns ingen anledning att vänta. Men även då är det viktigt att tänka efter. Den av regeringen införda självhöjande bensinskatten till exempel. Det finns inget behov av att utreda det, den ska tas bort snabbast möjligt. Men att upprätta eller ändra i komplexa system utan att ens fundera på vilka följder det kommer att få är överskattat.
Det senaste i en lång rad exempel på detta kommer från Försäkringskassan. Regeringen har pressat myndigheten hårt att minska fusket med assistansersättningen. Ett vällovligt syfte för all del. Det är en kostnadspost som bara har svällt sedan assistanssystemet infördes och som bevisligen har utnyttjats av många kriminella för att sko sig på det offentliga.
Nackdelen är förstås att Försäkringskassan har agerat panikartat. Ett nytt handläggningssystem för assistansärenden har införts. Det låter inte så farligt, men uppenbarligen har myndigheten hastat färdigt systemet för att blidka regeringens piska.
Dagens Nyheter rapporterar att det istället för att upptäcka fusk kan ha lett till att ytterligare tusentals felaktiga utbetalningar har godkänts. En anställd på Försäkringskassan säger till DN att om en räkning kommer in där det står att 1 000 timmar arbete har utförts men där det bara finns tidrapporter för 300 timmar skulle det gamla systemet tvingat fram komplettering. Nu måste handläggaren istället betala ut för 1 000 timmar. En handläggare beräknar att omkring en halv miljard kronor har betalats ut utan myndighetens kontroll.
Det framstår onekligen som bättre att ta det lite mer varsamt och få det nya systemet att fungera innan det tas i bruk. Men det är lätt att bli fartblind.
Borgerligheten har gjort sin beskärda del av misstag också. Frihetsreformerna under 1990-talet, varav assistansreformen är en, är typexempel på detta. Mycket gott kom av reformerna, friskolor och privata vårdföretag, men det var inte enbart goda krafter som släpptes lös. Insikten om detta kom dock i efterhand och först då började kontrollsystem att införas.
Att förändringar genomförts utan vederbörlig eftertanke innebär inte att det är fel på syftet. Precis som friskolereformen som har bidragit till utvecklingen av svensk skola är Försäkringskassans arbete mot fusk av godo. Det behöver göras, men inte hur som helst.
När det gäller stora förändringar är det alltjämt bättre att ha Skalman som förebild snarare än Lille Skutt. Ibland är det helt enkelt bättre att skynda långsamt.