Den borgerliga regeringens friskolereform från 1992 spelar en stor roll i den pågående svenska skolkrisen. Det konstaterar Johan Wennström, doktorand i statsvetenskap, i nyhetsmagasinet Fokus (3/2). Det var alltså inte bara vänsterns fel, vilket det ibland kan framstå som. Reformen innehöll flera brister som fortfarande inte har åtgärdats fullt ut, vilket nu tagit sig uttryck i den så kallade betygsinflationen.
Wennström poängterar i sin artikel att regleringen av friheten för friskolorna, som skulle leda till en godartad konkurrens, var för naiv. Bristen på tydliga krav gjorde att skolorna kunde locka elever med annat än kvalitativ undervisning, där det tydligaste exemplet är höga betyg. Vikten av en gemensam måttstock för konkurrerande verksamheter får inte underskattas, menar Wennström.
I dag är Sverige det enda landet i världen utan extern kontroll av betygssättning, det vill säga kontroll utanför den aktuella skolan. Fördelen med en sådan är att en aktör utan partiskt intresse i att locka elever till skolan kan se hur och varför ett visst betyg sätts. I nuläget finns alltså ingen sådan möjlighet att säkerställa att betyg sätts på rätt grunder.
Den övriga skolverksamheten har däremot utsatts för regelbunden granskning. Dessa kontroller utförs av Skolinspektionen, som infördes 2008 av den borgerliga regeringen. Sedan dess har myndigheten i flera rapporter konstaterat att det finns stora brister och en osäkerhet hos skolorna kring just betygssättning.
Till exempel läggs i rapporten ”Tillsyn och bedömning av betygssättning” från 2013 stor vikt vid att analysen av betygssättningen bör skärpas. Men skulle Skolinspektionen kunna ta sig an den uppgiften? I oktober 2016 meddelade gymnasieminister Anna Ekström (S) att hon ska inleda ett samtal med myndigheten om just detta. Eftersom Skolinspektionen sköter övrig granskning av skolans verksamhet vore det lämpligt för den att även ansvara för kontroll av betygssättning.
Det har talats om sjunkande resultat i Pisa-mätningar och om betygsinflation på de svenska skolorna. För att åtgärda bristerna har åtskilliga reformer diskuterats och i vissa fall genomförts. Nyligen berättade utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) att han vill att tillsynen gällande religiösa friskolor ska ses över. Förhoppningsvis är detta ett steg på vägen till att också betygsfrågan uppmärksammas ytterligare av regeringen.
Friskolereformen var i grunden bra, men för att konkurrensen ska fungera måste gemensamma måttstockar kring betygssättning finnas, precis som Wennström konstaterar. Poängen med friskolor är att de ska konkurrera med bättre utbildning, men om inga externa kontroller görs så finns risken att kopplingen mellan betygen och kunskapen eroderar – och i längden blir eleverna lidande. Om inte annat så har Pisa-undersökningarna redan visat att okontrollerade betyg inte nödvändigtvis speglar vilken kunskap som finns bland svenska elever.