När drygt halva mandatperioden har gått har Anna Kinberg Batra meddelat att Moderaterna anser det naturligt att rösta för en borgerlig politik. Det är talande för Sverige just nu att Moderaterna alls håller en sådan presskonferens, samt att det faktiskt är ett stort steg i rätt riktning.
Att försöka vinna väljarstöd genom att tvinga statsminister Stefan Löfven (S) i famnen på Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt har inte fungerat. Väljarna har märkligt nog inte uppskattat detta passiva försök att försämra Sverige och istället valt alternativ nummer tre: Sverigedemokraterna.
Mycket står på spel när Moderaterna nu ställer sig bakom KD:s tidigare krav och skänker nytt liv till den parlamentariska processen. Vänstern är det parti som har tjänat mest på det hittills rådande läget. Den borgerliga oppositionens walk over har inneburit att Löfven har kunnat rikta in sig helt på Vänsterpartiet och deras väljare vilket har vridit politiken vänsterut. Det har gagnat varken de borgerliga partierna eller deras väljare.
Efter Kinberg Batras pressträff var Annie Lööf snabbt ute och förklarade att Centern inte kommer att medverka till att vänsterregeringen fälls. Hon menar att det skulle innebära politisk cirkus. Att en regering som inte har stöd av den högsta folkvalda församlingen tvingas avgå är dock ett av demokratins kännetecken.
Att det råder delade meningar inom Alliansen om hur man ska nå makten är uppenbart. Det är gott att Kinberg Batra på det här viset ökar pressen på Lööf och Jan Björklund (L). Om de inte är beredda att stå för en borgerlig politik är det inte mer än rätt att det borgerliga missnöjet fokuseras på dessa partier. De blir svaret skyldiga: Varför rösta på dem om de ändå inte står upp för sin politik i riksdagen? Därtill har såväl Björklund som Lööf redan regerat med stöd av SD under Alliansens andra mandatperiod.
För Kinberg Batra och övriga borgerliga partiledare kan det vara dags att utvärdera Alliansens framtid. Syftet med Alliansen, att visa att de borgerliga partierna kan samarbeta och ta ansvar, har uppfyllts med råge. Ett borgerligt regeringssamarbete är inte bundet till namnet Alliansen och det är tänkbart att det nu har blivit mer av hämsko än adrenalintillskott.
Möjligen skönjer vi nu konturerna av ett nytt politiskt landskap med tre block. Ett vänsterblock med S och V och något slags högerblock med M, KD och SD. Det kan tyckas märkligt att placera SD där då mycket av deras politik, inte minst ekonomiskt, bär tydliga vänsterdrag. Det kan dock sägas även om KD som har en livaktig vänsterfalang. Inte heller M kan anklagas för att ha varit hårt surrat vid högermasten i modern tid. Kvar blir då ett mittenblock med C och L. Om MP skulle hamna i mitten- eller vänsterblocket är ännu inte helt uppenbart.
Kinberg Batras utspel visar åtminstone var Moderaterna hör hemma just nu – i aktiv opposition. Det är ett sent besked, men det är i vart fall välkommet.