Vit makt-extremister, Ryssland och våldsbejakande islamister utgör de största hoten mot Sverige. Det berättade säkerhetspolischefen Anders Thornberg på presskonferensen då Säpos årsbok för 2016 presenterades. Arbetet för Sveriges säkerhet har aldrig varit så stort och komplicerat som nu. Därför borde det vara självklart att Säpos verksamhet prioriteras av regeringen samt att myndigheter tar sitt säkerhetsarbete på allvar.
Hoten mot vår säkerhet kommer från många håll, nära och långt borta, och därför måste Säpos arbete vara tillspetsat i flera riktningar. Det största underrättelsehotet kommer från Ryssland, medan våldsbejakande islamister utgör det största terrorhotet. Det förekommer hackerattacker och försök till spionage mot skyddsvärda intressen såsom myndigheter.
Samtidigt agerar många personer som har kontakt med terrororganisationer ensamma och är därför svåra att upptäcka. Terrordåden i Europa under 2016 var tydliga exempel på att personer med kopplingar till Sverige ingår i den internationella terrorrörelsen. Terrorhot från våldsbejakande islamister eldar i sin tur på extremister på alla kanter.
Det är lätt att tro att arbetet mot terrorism upptar den största andelen av Säpos resurser, men så är det inte. Istället är det personskyddet som tar mest resurser (46 procent) medan kontraterrorism kommer därefter (29 procent). Siffrorna är en tydlig förändring från 2015, då resursfördelningen mellan personskydd och kontraterrorism var betydligt jämnare fördelat. Anledningen till att personskyddet utökats är enligt årsboken att personer som behöver skydd, framförallt politiker, exponeras i allt högre utsträckning, vilket provocerar grupper som vill utöva våld mot skyddspersonen.
För att hotbilden mot Sverige inte ska bli allvarligare betonar Säpo, både på presentationen av årsboken och i Anders Thornbergs debattartikel på DN Debatt (16/3), att de skyddsvärda intressen som är utsatta för hot måste ändra sin säkerhetskultur och börja prioritera säkerhetsskyddet. Thornberg föreslår att det på myndigheter ska finnas ansvariga som har mandat att driva säkerhetsfrågor och att höja kunskapsnivån bland de anställda. En uppryckning behövs onekligen. Så sent som i januari uppdagades att riksdagen varit föremål för stora it-säkerhetshål.
Med en större hotbild måste säkerhetsarbetet följa efter. Thornberg beskriver nuläget som ett växande gap mellan hot och skydd. För att kunna fylla det behöver Säpo ytterligare resurser som matchar hotbilden, men myndigheten kan inte göra det själv. Det räcker inte att förlita sig på att Säpo gör ett bra jobb. Det måste finnas ordentliga rutiner och en medvetenhet hos myndigheter och deras anställda.
Hotet mot Sverige kommer till stor del inifrån. Det räcker inte att rikta sköldarna utåt. Ensamma terrorister, hackerattacker och agenter som värvas av utländsk underrättelseverksamhet kräver att myndigheter inser allvaret och lär sig hantera eventuella hot.