Hur är det alls möjligt att statsministern inte informerades under ett och ett halvt år om skandalen i Transportstyrelsen. Det har varit en av de svåraste frågorna för regeringen att besvara i samband med regeringskrisen.
Svaret från regeringens sida har hittills varit att det bara blev så. Statsminister Stefan Löfven (S) har till och med kallat det för god svensk förvaltningstradition. Regeringen har inte svarat på hur det kan komma sig att frågan inte har behandlats av det säkerhetspolitiska rådet vari statsministern ingår. Rådet inrättades av den nytillträdde statsministern efter ubåtskränkningarna 2014. Utöver Löfven ingår även vice statsministern, försvarsministern och inrikesministern samt statssekreterare från departementen. Meningen var att rådet skulle mötas regelbundet och överlägga om Sveriges säkerhetsläge.
För den som har känt till Transportstyrelsens skandal har det från första början framgått att det har haft stor inverkan på det svenska säkerhetsläget. Det är definitivt en fråga som skulle tas upp av det säkerhetspolitiska rådet. Statsminister var en av få medlemmar. Hur kan han inte ha nåtts av informationen?
Svaret verkar vara att rådet inte har existerat mer än på pappret. Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson har begärt att få ta del av samtliga handlingar relaterade till det säkerhetspolitiska rådets möten. Han fick beskedet att några sådana handlingar inte existerar på regeringskansliet och begärde då att saken skulle prövas av ett statsråd. Nu har han fått beslutet av justitieminister Morgan Johansson (S), och delat det på Twitter, som visar att Regeringskansliet verkligen inte har några sådana handlingar alls. Efter närmare tre års påstådd existens.
Detta är minst sagt anmärkningsvärt. Det säkerhetspolitiska rådet var regeringens sätt att visa att den tar säkerhetspolitiken på stort allvar. Detta blir också svårare för statsministern att svära sig fri ifrån. Eftersom han är en av rådets medlemmar vet han tveklöst om att det inte har haft någon faktisk verksamhet.
Statsministern har redan skämt ut sig genom att upprepade gånger försöka få Alliansens misstroendeomröstningar att framstå som okonstitutionella. Att det rätta vore att vänta in konstitutionsutskottets granskningar. Detta är rent hittepå. Regeringsformen, dess förarbeten och kommentarerna till den är tydliga. KU och misstroendeförklaringar är två vitt skilda instrument som används för olika saker. Regeringen måste ha riksdagens förtroende och detta kan förbrukas av vilket skäl som helst.
Tidigare såg detta vilseledande ut att vara en isolerad handling. Nu börjar det framstå som ett genomgående mönster.
Det duger inte längre att tiga, korten måste läggas på bordet och det snarast. Statsministern måste förklara sig. Frågade han statsrådsberedningens rättschef om sin märkliga tolkning av regeringsformen? Var det säkerhetspolitiska rådet bara en bluff?