Det tog en och en halv vecka från avslöjandet av säkerhetsskandalen på Transportstyrelsen innan infrastrukturminister Anna Johansson (S) träffade pressen. Ministern gav dock inga besked om regeringens agerande utan fortsatte att lägga all skuld på myndigheten.
Johanssons framträdande är ett problem för regeringen. Det förefaller visserligen rimligt att skulden för själva skandalen vilar på Transportstyrelsens axlar. Det var där beslutet fattades att i strid med gällande lagstiftning lägga ut hanteringen av känsliga och hemliga uppgifter på entreprenad, vilket i praktiken kom att betyda i Östeuropa. Detta ledde till att åklagaren inledde sin undersökning i början av 2016 och under våren samma år informerades regeringen enligt Johansson. Det var också detta som ledde till att generaldirektören Maria Ågren slutade med omedelbar verkan i början av 2017.
Ingenstans i samband med allt detta fann Johansson och resten av regeringen det lämpligt att informera utrikesnämnden om vad som hade inträffat. Detta är dock inte något som regeringen kan välja själv, utan är tvingande. Regeringen ska underrätta nämnden om utrikespolitiska ärenden som kan få betydelse för Sverige. Regeringen kan i fall som detta välja att ta upp frågan i utrikesnämnden eller i det berörda utskottet och om det rör sig om väldigt allvarliga säkerhetshot kan regeringen även välja att informera riksdagens partiledare. I det här fallet har dock regeringen valt inte informera alls.
Kristdemokraternas Mikael Oscarsson har anmält både Johansson och statsminister Stefan Löfven till konstitutionsutskottet på grund av det egenmäktiga valet att inte informera riksdagen. Det är gott, anmälan behövs. Moderaternas försvarspolitiska talesperson Hans Wallmark har också riktat tre frågor till tre av regeringens statsråd: infrastrukturminister Anna Johansson, inrikesminister Anders Ygeman, som Säpo får antas ha haft kontakt med, samt försvarsminister Peter Hultqvist då det ytterst är en fråga om rikets säkerhet. Frågorna som Wallmark har ställt är: När fick de kunskap om vad som inträffat? Vilka åtgärder vidtog de? Varför informerades inte riksdagen om något så allvarligt?
Frågorna som har ställts av Wallmark och de som kommer att ställas i konstitutionsutskottet är av stort intresse för många. Av allt att döma har regeringen försökt mörka det inträffade. Att inte informera riksdagen och att ljuga offentligt om anledningen till att Ågren lämnade sin post är svårt att tolka på något annat sätt.
Först nu agerar regeringen, när hela historien har hittat ut via medierna. Nu tvingas Transportstyrelsen ordförande bort, en högst rimlig åtgärd eftersom han hade kännedom om den olagliga hanteringen av hemliga och känsliga uppgifter. Detsamma gäller Johanssons besked att fler gallringar i styrelsen är att vänta. Men varför har det dröjt ända till nu?
Regeringen har kämpat hårt med att visa att den kan ta ansvar för Sveriges säkerhet. Skandalen med Transportstyrelsen visar tydligt på motsatsen.