Frågan om kilometerskatt, eller vägslitageskatt som det nu kallas, har debatterats flitigt under mandatperioden. Efter hård kritik rullade regeringen tillbaka förslaget förra året. Nu är det dock återigen på väg att bli verklighet.
Sent på eftermiddagen på fredagen den 9 mars lade regeringen fram förslaget – vilket är brukligt inom politiken för sådant som man inte vill ska få särskilt stor uppmärksamhet. Det ursprungliga förslaget fick hård kritik för att skatten baseras på avstånd i stället för utsläpp, för att den läggs ovanpå befintliga skatter och för att den drabbar transportföretagen, skogsindustrin och landsbygden hårt.
Det finns saker som har förbättrats i det nya förslaget. För att minska de negativa konsekvenserna för landsbygden omfattas bara trafik på Europavägar, riksvägar och vissa länsvägar, vilket räddar många landsbygdsvägar. Men det finns också många frågetecken, såsom vilka skatter det är tänkt att förslaget ska ersätta. Nuvarande skatt på tunga transporter bör rimligtvis tas bort – men hur blir det till exempel med skatterna på drivmedel?
Regeringen skriver att skatten ska differentieras utifrån tätort och landsbygd samt huruvida det finns alternativ till vägtransporter, alltså järnväg. Konkreta förslag saknas dock – vilket gör det väldigt svårt att bedöma skattens kostnader och effekter.
Det är naturligtvis bekymmersamt att dessa detaljer inte är fastslagna. Oavsett hur de utformas kvarstår dock riktigt stora problem med vägslitageskatten. Den är dålig ur miljösynpunkt. När skatten läggs på all lastbilstrafik – oavsett hur höga utsläpp bilarna för med sig – försämras incitamenten att använda miljövänliga fordon och drivmedel. Risken är att omställningen inom sektorn faktiskt stannar av. Skogsråvara som i dag används för att producera biobränsle är dessutom väldigt känsligt för höjda transportkostnader. Beroende på hur stort skattepåslaget blir kan transport av skogsråvaran bli väldigt dyr och kanske till och med omöjliggöras. Det gör att vi får mindre förnybart i stället för mer.
Den nya skatten är också väldigt dålig för landsbygden. I konsekvensanalysen av förslaget nämns massa- och pappersindustrin, trävarutillverkningen, livsmedelsindustrin och mineralutvinningen. Det är branscher i vilka transportkostnaderna står för en hög andel av de totala produktionskostnaderna – branscher som finns på landsbygden, eftersom det är där råvarorna finns. Vägslitageskatten kommer att allvarligt skada arbetstillfällen på landsbygden. Att hela landet ska leva, som det brukar heta, känns långt borta.
Samtidigt genomförs en mångmiljonsatsning på gles- och landsbygdskommuner för att ”nyckeln för att kunna bo, jobba och leva i hela landet är att det finns jobb och företagande”. Om regeringen nu förstår det – vad sägs som att börja med att inte aktivt förstöra företagsklimatet på landsbygden? (SNB)