Premiärministern som aldrig har kampanjat valde att riskera allt eftersom hon trodde att hon inte kunde förlora. Efter veckor av uselt valarbete har Theresa Mays katastrofala val kostat de konservativa deras majoritet i parlamentet. Allt för att hon ville stärka sin egen position i partiet och omstöpa det i sin egen avbild. Högmod går sannerligen före fall. Frågan är nu hur länge hon kan sitta kvar.
Valet i Storbritannien blev en återgång till tvåpartinormen. Småpartierna gjorde alla dåligt ifrån sig även om Liberaldemokraterna lyckades öka några få mandat från katastrofvalet 2015.
Konservativa Tories tappade sin majoritet och förlorade, men Labour vann heller inte. Labourledaren Jeremy Corbyn lyckades däremot säkra sin egen position. Det motsatta gäller för Theresa May. Tories är dock fortsatt störst, såväl proportionerligt som i antal mandat, och kommer att fortsätta att regera, med stöd av nordirländska DUP som har stöttat Tories sedan valet 2015. Den främsta effekten av DUP:s stöd lär bli krav på att undvika en hård brexit och att gränsen mellan Irland och Nordirland ska fortsätta vara öppen kommer att bilda en ny regering och hon ska tidigt ha deklarerat att hon inte har för avsikt att avgå. Så må vara, men det är inte enbart upp till henne.
Förtroendet för hennes ledarskap har minskat enormt. Tories ökade visserligen sin andel av rösterna sedan succévalet 2015 och populistpartierna är utraderade, men de förlorade mandaten väger tyngre. Att förhandlingspositionen i brexitförhandlingarna med EU har försvagats som en följd av detta hjälper henne inte heller. Hennes partikamrater har goda skäl att vara missnöjda med hennes beslut och beteende de senaste två månaderna. Extrem toppstyrning, katastrofala beslut och storhetsvansinne lär bli punkterna som anförs mot henne.
De två främsta kandidaterna till att efterträda henne är Boris Johnson, utrikesminister och tidigare borgmästare i London, och David Davis, brexitminister. Flera vadslagningssajter har Johnson som knapp favorit. Han har en svårslagen förmåga att engagera väljare, men lika uppskattad som han är i vissa delar av landet, lika oseriös uppfattas han i andra. Davis framstår som ett tråkigare men säkrare val.
Även om valet har inneburit en allvarlig förlust för Tories är det möjligt att utgången på sikt kan bli fördelaktig. Valet gjorde det väldigt tydligt att May ville omskapa partiet i sin egen avbild och eftersom partiets kärnväljare bedömdes sakna alternativ ignorerades de nästan helt. Under sin tid som partiledare gjorde Fredrik Reinfeldt samma sak mot Moderaternas kärnväljare och partiet brottas fortfarande med följderna av detta. Förtroendet i dessa väljargrupper är ett av M:s stora problem. Om May nu blir av med ledarskapet finns det anledning att hoppas att Tory-partiet slipper denna utveckling.
Det kan vara betydelsefullt då utstakandet av den nya relationen till Storbritannien kommer att hålla på under lång tid.