Centerpartiet och Annie Lööf fortsatte på samma tema som Jan Björklund och Liberalerna hade dagen innan i Almedalen: utanförskap. Det är lovande att de borgerliga partierna fokuserar på detta problem då frågan kommer att prägla Sverige under många år framöver.
I en debattartikel i Dagens Samhälle konstaterar partisekreterare Michael Arthursson att om inte kraftfulla åtgärder vidtas kan Sverige komma att få runt en miljon människor i utanförskap. Det är en dyster prognos, men verkligheten är sannolikt barskare ändå. Mycket talar för att vi även med kraftfulla reformer kommer att ha en miljon människor i utanförskap. Det är helt enkelt en effekt av den invandring vi har haft och något som vi måste hantera. Problemet skulle därtill bara bli större med den invandringspolitik som Centern förespråkar.
Centerpartiet fortsätter istället sin kamp för en reformerad arbetsförmedlingsprocess. Ta ifrån Arbetsförmedlingen det arbetsförmedlande uppdraget och inför en arbetsförmedlingspeng. Det är en sund tanke som har vunnit alltmer stöd. Arbetsförmedlingen är en sällsynt ineffektiv myndighet vars strukturer bottnar i det gamla industrisamhället. Bättre då att släppa lös kraften hos de många företag som bevisat klarar av att matcha utbud mot efterfrågan på arbetsmarknaden.
Ju svårare någon är att få i arbete desto högre ersättning. C föreslår att den som hjälper en långtidsarbetslös att få ett varaktigt jobb ska få 100 000 kronor. Det är rätt tänkt. De offentliga besparingarna är stora i längden och det skulle skapa incitament för företag att specialisera sig på långtidsarbetslösa. Centern vill också utöka yrkeshögskolornas verksamhet från 30 000 till 35 000 platser samt införa valfrihet inom Komvux och Yrkesvux. Ett större antal aktörer skulle kunna ge en ökad bredd och utbildningar som passar olika människor. Därtill föreslår Centern att utfasningen av studiemedel som börjar vid 47 års ålder ska tas bort och att den bortre gränsen för studiemedel flyttas från 56 till 60 år.
Lööf meddelade också vid sin pressträff att Centern vill satsa på att öka flexibiliteten på svensk arbetsmarknad. I ett första skede innebär det att partiet vill undanta företag som har upp till 50 anställda från turordningsreglerna. Därmed skulle beslutanderätten återföras till arbetsmarknadens parter, det vill säga företaget och facket. Det finns mycket som talar för en sådan lösning. Framförallt för mindre företag är det väldigt viktigt att kunna behålla nyckelpersoner vid neddragningar för att alls kunna överleva. I större företag används turordningsreglerna sällan då förhandlingar med facket går före.
Centern visar att det har förstått åtminstone delar av de problem som Sverige står inför med ett stort utanförskap. De lösningar som partiet presenterar är inte dåliga, tvärtom. Men de är inte nog. De är små biter i ett gigantiskt pussel. Centern ger sken av att ha de stora lösningarna, det är inte sant. Men nog finns där åtminstone små delar av en mycket större lösning.