Anfall må vara bästa försvar, men det är sällsynt uselt som krishantering. Detta bevisades nyligen av Lena Nyberg, generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.
Tankesmedjan Timbro arrangerade ett seminarium utifrån den artikelserie i den egna nättidskriften Smedjan där frilansskribenten Sofie Löwenmark granskat de bidrag som myndigheten delat ut. Stora summor pengar har årligen betalats ut till extremister och rena bluffmakare. Det har rört sig om alltifrån högerextremister till islamistiska extremister.
På seminariet som även sändes i SVT Forum (16/5) tog Löwenmark upp fem exempel. De rörde bland annat Rådet av enade kreoler, tidigare Megafonen, som sökt och fått bidrag för att ”chilla organiserat”. Det rörde också Sveriges förenade muslimer som har bjudit in talare som har hyllat Islamiska staten samt påstått att flickor som inte täcker sig skaffar sig en enkelbiljett till helvetet. Dessa är enbart ett fåtal exempel i mängden.
Det hade varit rimligt att vänta sig att Nyberg när hon dök upp på seminariet skulle ha intagit en aningen självkritisk hållning, kanske till och med tackat Löwenmark för att hennes granskning visat vilka problem som fanns med MUCF:s bidragsgivning. Generaldirektören kunde ha sagt att också hon ansåg att det var oacceptabelt och att de ska ta tag i vad som är ett stort och påtagligt problem. Med en sådan klassisk krishantering hade saken varit ur världen nu. Nyberg ansåg möjligen att det vore att göra det väl lätt för sig. Hon valde nämligen en helt annan linje.
MUCF:s generaldirektör gick till frontalangrepp mot såväl näringslivet i allmänheten, de har ju så mycket pengar, som Timbro i synnerhet, som ju är backade av näringslivet oändliga resurser till skillnad från den fattiga lilla myndigheten hon representerar som endast har statens finanser i ryggen. Hon praktiskt taget skällde ut Löwenmark och Dagens Nyheters ledarskribent Amanda Sokolnicki som också deltog i panelen samt dessutom de i publiken som ställde frågor.
Nyberg menade att Löwenmark inte alls har granskat MUCF:s verksamhet, utan blott en ”väldigt liten del”. Att det av granskningen framgår att det finns systematiska brister i MUCF:s bidragsgivning och framförallt den bristfälliga granskningen av bidragen var inget generaldirektören fäste någon direkt vikt vid.
Generaldirektören talade istället om vikten att premiera nydanande verksamheter och att man vågar chansa. Vad det har att göra med att inte kräva tillbaka pengar från organisationer som använder bidragen till att sprida hat eller som enbart utnyttjar systemet för att slippa jobba är högst oklart.
Regeringen är visserligen känd för att hålla fast vid sitt förtroende för myndighetschefer som alla andra har tappat förtroendet för. Men sällan har en myndighetschef visat upp sig från en så dålig sida som när Nyberg nu har gjort. Oförmågan att ta denna allvarliga kritik på ens det minsta allvar urholkar förtroendet för myndigheten.