Skandalen med Transportstyrelsens utskänkning av svenska hemligheter växer varje dag. Infrastrukturminister Anna Johansson (S) har förklarat att eftersom styrelsen har känt till det inträffade men inte agerat har regeringen inte förtroende för den längre och därför måste den bytas ut. Det är ett rimligt resonemang, men det innebär också att det inte längre går att ha förtroende för regeringen i allmänhet och ansvarigt statsråd i synnerhet. Regeringen har känt till det inträffade utan att ha agerat.
Det verkar ännu inte helt fastställt hur omfattande skandalen faktiskt är. Klart är att utländska datatekniker gavs okrypterad tillgång till alltifrån Polisens hemliga belastningsregister och misstankeregister till uppgifter om stridspiloters hemadresser och bilar samt hela det svenska militära fordonsregistret. Det här är alltså uppgifter som staten självmant har gjort tillgängligt för främmande makt. Det hade tagit många år för flera högt uppsatta spioner att lyckas med samma bedrift.
Ändå gjorde regeringen ingenting förrän skandalen avslöjats av Dagens Nyheter. Allt tyder på att om det inte upptäckts hade regeringen och Johansson sopat det under mattan helt. Generaldirektör Maria Ågren, som beslutade att bryta mot lagen, placerades på den så kallade elefantkyrkogården på regeringskansliet där hon får drygt 115 000 kronor i månaden. Inte förrän i samband med medierapporteringen drabbades regeringen av insikten att Ågren faktiskt har gjort något allvarligt, för nu ska hon få sparken. Det säger mer om regeringens agerande än om Ågren och Transportstyrelsen.
Det blir mer och mer uppenbart att statsminister Stefan Löfven (S) inte kan förmå sig att entlediga infrastrukturministern. Antingen inser han inte allvaret i det inträffade eller så bryr han sig inte.
Under alliansåren rök ministrar för att inte ha betalat tv-licensen. Men nu sitter ministrar kvar efter att ha blivit påkomna med mörkläggning av omfattande säkerhetsskandaler. Antag att Anna Johansson får fortsätta som minister – vem ska då kunna känna förtroende för regeringen?
Det återstår nu för oppositionen, som har majoritet i riksdagen, att göra jobbet åt statsministern. De borgerliga partierna bör samla sig och rikta en misstroendeomröstning mot Johansson. De bör kunna förvänta sig stöd från Sverigedemokraterna. Om oppositionen inte klarar av att avsätta en minister efter något så allvarligt som detta är det oklart hur de förväntar sig kunna få väljarnas förtroende.
De allianspartier som är för en misstroendeomröstning bör ta ställning för det offentligt för att öka pressen på dem som motsätter sig detta. Annars riskerar alla att dras med i raset, för ett sådant kommer att följa om inget görs.
Skandalen är av en närmast oöverträffad magnitud och fortsätter trots det att växa med nya avslöjanden varje dag. Ansvaret för hur den har hanterats vilar tungt på regeringens axlar. Detta ansvar måste utkrävas.