Att sänka hastigheten på vägar i svenska tätorter är på ytan en åtgärd som kan tyckas okontroversiell. Ingen vill väl att fler ska dö i trafiken? För hög fart dödar och sänkt fart innebär ett steg närmare nollvisionen. Men hur låga kan hastighetsbegränsningarna bli utan större konsekvenser för bilisternas vardagsliv?
Flera kommuner vill visa sig handlingskraftiga genom att sänka hastighetsbegränsningarna i sina tätorter. 50 kilometer i timmen blir 40 och 40 blir 30. Det handlar inte bara om särskilt trafikfarliga platser som runt skolor utan en generell sänkning. I oktober kommer, den för de flesta helt okända, myndigheten Trafikanalys att lämna sina förlag på området till regeringen.
Det är sannolikt att hastighetsbegränsningarna föreslås sänkas. Infrastrukturministern Tomas Eneroth (S) vill i alla fall att den högsta tillåtna hastigheten in tätorter ska ned med hänvisning till nollvisionen. Det skulle i så fall innebära att den så kallade bashastigheten i tätort sänks från dagen 50 kilometer i timmen.
Förhoppningsvis kommer myndigheten Trafikanalys utredning visa i vilken utsträckning bilister inblandande i olyckor inom tätorter överskridit den givna hastighetsbegränsningen. Bara för att skyltarna visar 40 istället för 50 innebär det inte att påbudet åtföljs.
Utan mer av fartkontroller är det svårt att se att de nya, sänkta maxhastigheterna kommer att respekteras. Med tanke på tillståndet inom Polisen är det svårt att se hur ytterligare fartkontroller skulle kunna hinnas med. Fartkameror kan däremot fungera bra för att se till att bilisterna håller sig till lagstadgad hastighet. Fler kameror är inte gratis men de är effektiva redskap för att sänka farten på vägarna.
Om hastighetsbegränsningarna inte följs riskerar en sänkt bashastighet att bli ett slag i luften. Att förändra allmänhetens inställning till fortkörning är sannolikt en viktigare om än svårare åtgärd.
Möjligen finns det en förhoppning, hos de politiker som nu sänker hastigheterna detta innebär att fler kommer att åka kollektivt om det blir ännu besvärligare att åka bil. Trots att hastighetsbegränsningarna även gäller bussar. Färre bilar på gatorna lär leda till färre olyckor så en övergång till mer kollektivtrafik ligger i linje med nollvisionen.
Problemet är att många av de som idag kör bil gör det därför att de är tvungna. Det är helt enkelt inte möjligt att klara livspusslet utan bil. Att åka till och från jobbet med buss är en helt annan sak än att skjutsa barn och tillhörande utrustning till ridskolan.
Sänkta hastigheter innebär mer tid i bilen – inte att bilen lämnas hemma. Att kommuner tävlar om att sänka de tillåtna hastigheterna i tätorterna är inte vettigt. Det hade varit rimligare att invänta Transportanalys förslag och under tiden satsat på att se till att de nu gällande hastighetsbegränsningarna följs. Om hastighetsbegränsningar är den samhällsekonomiskt bästa lösningen återstår att se. Att bilister tvingas tillbringa mer tid i bilen är också en kostnad som måste tas med i kalkylen.