Tydligen är sanningen om vad som har hänt fortfarande något som regeringen är rädd för. Annars hade det inte varit något problem för ministrarna att lufta munlädret i de många viktiga frågor som tålmodigt väntar på att besvaras. Men istället har regeringen med statsminister Stefan Löfven (S) i spetsen valt att sätta munkavle på sig själv. Det är ovärdigt och helt självpåtaget.
Regeringskrisen är långt ifrån över. Annars hade Löfven och hans ministrar snabbt gett de besked som efterfrågas och sedan kunnat gå vidare. I nuläget går det inte. Åtskilliga frågor måste redas ut om hur regeringen har hanterat den största säkerhetsläckan i modern tid.
Tog det verkligen fyra månader från att Säpo i september 2015 informerade Justitiedepartementet tills dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) fick veta det? Nuvarande EU-minister Ann Linde var vid tiden Ygemans statssekreterare och hade en central roll i regeringens krisberedskap. När fick hon kännedom om skandalen och hur agerade hon? Hur agerade näringsminister Mikael Damberg (S) som fick vetskap om Transportskandalen i februari 2016?
Och därtill den tyngsta frågan av alla: Är det ens möjligt att Stefan Löfven inte fick vetskap om skandalen när så många ministrar och tjänstemän i hans omedelbara närhet kände till den så länge?
Regeringens tystnad är talande. Löfven och hans ministrar och tjänstemän försöker ge sken av att inte kunna uttala sig eftersom det ska hållas förhör i KU. Det är rent hittepå. KU är inte en domstol utan ett politiskt organ, om än ett väl fungerande sådant där sakfrågorna allt som oftast står över partitillhörigheter.
KU:s ordförande Andreas Norlén (M) är tydlig när DI frågar honom om detta: ”KU har ingen exklusiv rätt att få information” (3/7). Ministrarna ska givetvis inte delge sekretessbelagd information till medierna, men de kan utan svårigheter svara på frågor om sitt och andras agerande. Det är varken hemligt eller skadligt för riket, men möjligen för regeringen.
Processen i KU är relativt långsam och ärendet är omfattande, det kommer att dra ut på tiden. Löfven sätter sitt hopp till att allmänhetens intresse för regeringsskandalen ska lägga sig under tiden. På det viset kan regeringen räddas, även om det sker genom att minska medborgarnas insyn i regeringens agerande. Det är cyniskt, maktfullkomligt och ovärdigt en statsman.
Att som Löfven också har gjort hävda att all hantering av frågan som sker utanför KU är odemokratiskt är i bästa fall okunnigt och i värsta fall direkt lögnaktigt. Att fördröja riksdagens och därigenom allmänhetens kunskap om vad som har skett är att däremot att utmana grunderna för vårt statsskick. Regeringen styr riket, men det sker enbart med våra folkvaldas goda minne. Detta bör statsministern påminna sig om.
Just nu är det enbart försvarsministern som väntar på en misstroendeomröstning i riksdagen. Regeringens agerande tyder dock på att fler bör bli föremål för samma process.