Moderaterna har det motigt just nu. I senaste undersökningen från SCB landar partiet på 18,1 procent. Partiledaren Anna Kinberg Batras roll har börjat ifrågasättas offentligt av högt uppsattas moderater. Men det kunde ha varit mycket värre.
Det ska inte stickas under stol med att Moderaterna har problem. Därtill stora sådana. Det är första gången Sverigedemokraterna är större än M i en av SCB:s mätningar. Men många hade befarat ett klart värre resultat. Efter Moderaternas misslyckade kommunikation angående öppningen att samtala med SD i utskotten verkade botten gå ur partiet. Interna uppgifter gjorde gällande att just nu är spannet för partiet runt 14-18 procent. SCB:s mätning talar för att Moderaternas golv ligger högre än vad som tidigare uppskattats.
Vad säger egentligen att Moderaterna förtjänar en så stor del av väljarnas förtroende? Partiet har uppvisat ett svagt ledarskap, brister i trovärdighet och saknar i mångt och mycket såväl ideologi som ny politik.
Det finns ett stort missnöje med Kinberg Batras ledarskap. Både bland partiaktiva och väljare. Det kan inte snackas bort. Särskilt inte när Christian Gustavsson, partistyrelseledamot och ordförande för M i Östergötland, har gett missnöjet ett offentligt ansikte.
Kinberg Batra har till stor del fortsatt på den av hennes föregångare Fredrik Reinfeldt inslagna vägen. M framstår alltjämt som ett parti utan ideologi, utan politisk ryggrad. Bristen på en vision av vilket samhälle partiet vill skapa innebär att alla förslag står för sig själva, det finns inget som hjälper väljarna att tolka och förstå de utspel som görs. Att partiets kommunikation ständigt verkar nå nya lägstanivåer förvärrar detta problem ytterligare.
Moderaterna har inte tydligt förklarat för väljarna att de under Reinfeldt gjorde flera fel. Det var inte misstag i arbetet utan direkta fel. Det gäller alltifrån hanteringen av Försvaret till migrationspolitiken. Så länge man inte gör detta existerar de två mandatperioderna i regeringsställning i ett märkligt vakuum där många väljare fortsätter att vara upprörda över de fel som begicks samtidigt som partiet inte kan bygga på de framgångar som faktiskt gjordes. Därför måste man börja om på nytt igen.
Kanske är det därför partiet fortfarande låter som att arbetslinjen är något fräscht och fint som det går att vinna val på. Men det säger framförallt väldigt mycket om bristen på annan politik. Arbetslinjen ska vara en av grunderna i den moderata politiken, på vilket övrig politik sedan byggs. Ju mindre annan politik det finns, desto mer kommer den att synas.
Mycket av detta är naturligtvis Kinberg Batras ansvar. Det misstänkta kuppförsök mot henne som har setts i spalterna de senaste dagarna har dock varit märkbart svagt. En av anledningarna kan vara att det saknas starka alternativ.
Givet allt är kanske SCB-mätningen ändå ett slags styrkebesked. Det kunde ha varit mycket värre. Kan M börja bygga från detta läge kan ännu en ljus framtid finnas för partiet. Även utan ett partiledarbyte.