Den brittiske lärarvikarien Benjamin Wagner åkte till Stockholm i augusti i fjol. Hans tanke var att hänga med en 15-åring som satt sig utanför Riksdagshuset i stället för i skolbänken vid terminsstarten. Hon gjorde så i protest mot klimatpolitiken och Wagner hade lagt märke till hennes ”direkta tilltal” i en post på Instagram. Det matchade väl hans egen inställning i klimatfrågan: Varför gör ingen någonting?
Under tre veckor satt de där, oftast ensamma och inte sällan var det kallt och regnigt. Ibland stannade någon till och snäste något om att ”gå till skolan”. Särskilt socialt var det inte heller. ”Hon pratade mest om klimatet, men gjorde det väldigt tydligt och bra”, berättar Wagner för The Guardian (26/11). När han satt där i Stockholm hade han förstås ingen aning om att hans sällskap ett drygt år senare skulle utses till Time magazine´s person of the tear.
Greta Thunberg är ett fenomen. Man kan tycka att andra personer som åstadkommit mycket mer för miljön borde uppmärksammas mer, liksom borde tusentals andra unga aktivister. Men man kan också vända på det och slå fast att var och en som arbetar mot den globala uppvärmningen kan dra nytta av Greta Thunbergs uppmärksamhet, och att det är slutresultatet som räknas.
De politiska klimatframgångarna de senaste 16 månaderna är, som hon själv konstaterat, mycket magra. Men det hon gjort är att locka ut miljoner ungdomar över hela världen, fått dem att höja sin röst under paraplyet Fridays for future. Många av dessa kommer att förvandlas till väljare i nästa val i sina respektive länder. En del av dem kommer också att vara makthavare om 20-30 år.
Greta Thunbergs tal till FN:s generalförsamling i oktober (”how dare you”) har haft 3-4 miljoner visningar på många stora sajter. Donald Trumps tal vid samma möte har setts av 100-200 000. Betydelsen av segelresan till New York, och tillbaka till klimatmötet i Madrid, är förstås svår att uppskatta. Men nog har den generellt fått fler att tala om klimatfrågan.
Många har också längtat efter någon som står upp mot den typen av auktoritära ledare som dominerat världsscenen de senaste åren. De som har hoppat av Parisavtalet, underhållit bränder i regnskogen och verkat för en renässans för fossila bränslen. De har kört över ledare som velat annorlunda, som tänkt sig samarbete och omställning. Men ett barn hade de svårt att hantera, visade det sig.
Hon kommer från samma land som en av Astrid Lindgrens figurer. Jämförelsen med Pippi Långstrump är relevant eftersom också Greta Thunberg säger sig ha superkrafter. Hennes diagnoser, som hämmat henne i vardagslivet under uppväxten, har hjälpt att hantera pressen med miljontals följare. Och de har alltså hjälpt henne att svara emot Trump, Bolsonaro och Putin med en blandning av ironi och gammaldags sturskhet.
Det är inte bara dessa tre. Hatet väller in från framför allt män som anser sig ha rätt att trycka till kvinnor i allmänhet och ”små skitungar” i synnerhet. Ett typiskt Greta-svar är då att upprätta en ironisk hjälplinje på twitter: ”The Greta Thunberg helpline – for adults angry at a child”. ”Under rätt omständigheter kan det vara en superkraft att vara annorlunda”, har hon konstaterat.
”Viktig förändring inträffar sällan utan den galvaniserande kraften från inflytelserika individer”, skrev Times chefredaktör Edward Felsenthal med anledning av utmärkelsen Person of the year. I bästa fall har Greta Thunberg haft en verklig betydelse för lösningen av klimatfrågan. I sämsta fall har hon i alla fall visat hur man sätter sådana som Trump och Putin på plats.