Den som kritiserar förekomsten av könsseparata badtider på kommunala simhallar får räkna med reaktionen: äsch, en eller två timmar i veckan för kvinnor är väl inget att bråka om!
Låt mig därför upprepa: könsuppdelningen gäller inte bara vuxna, och det stannar inte vid badhusen.
För ett tag sedan skrev jag om Gottsundabadets ”Tjejmorgon”, det vill säga öppettider på söndagar då pojkar som passerat sex år, män och manlig personal inte får vara i simhallen (24/2). Badet fick för några år sedan uppmärksamhet då en femårig tvillingpojke inte hade fått bada med sin tvillingsyster och mamma. Redan då borde Uppsalas styrande partier ha reagerat på den låga åldersgränsen. Barn ska inte sexualiseras på det sättet. Men ”Tjejmorgon” finns alltså kvar.
Efter texten fick jag ett läsarbrev om könsuppdelning på öppna förskolan i Gottsunda. Enligt brevskrivaren hade det på dörren till förskolan stått att endast mammor och barn fick komma in, men det visade sig sedan att män var välkomna om de gick in i ”rätt rum”. Argumentet som angavs för att dela upp föräldrarna, enligt brevskrivaren, var att muslimska kvinnor annars inte får delta.
Man ska inte dra för stora växlar på enskilda erfarenheter och läsarbrev. Men kunde det stämma att man delar upp mammor och pappor på öppen förskola i kommunal regi? Inför kommunfullmäktige i Uppsala i måndags passade jag på att fråga politiker, och fick det då bekräftat att ja, det är frågan om könsuppdelning på öppna förskolan i Gottsunda. I en gammal UNT-artikel läser jag att Kristallens öppna förskola, nu ihopslagen med Treklangen, mycket riktigt har haft öppet för endast kvinnor.
När jag nu i veckan ringde Treklangen fick jag veta att separationen funnits i minst 20 års tid. Men att det numera ”bara” är Svenska för invandrare, SFI, som är för endast mammor. Varför bara för mammor, frågade jag. Vi vill bryta kvinnornas isolering, fick jag till svar. Papporna kan läsa SFI på stan, fick jag också veta. Jag har sökt svar från ansvarig på kommunen, men i skrivande stund inte fått det.
På senare år har flera skolor runt om i landet visat sig ha könsseparata lektioner. Ofta handlar det om skolidrotten, och då särskilt simningen. Härom året gav Skolinspektionen beskedet att det är okej att separera elever i ett ärende om en religiös friskola som separerade barn från sex års ålder. Skolan i fråga motiverade det med kultur och religion, och ansvarig myndighet gav alltså grönt ljus. När TV4:s Kalla Fakta granskade den religiösa friskolan i Stockholm, vars könsseparation Skolinspektionen hade godkänt, visade det sig att barnen delades upp redan på skolbussen på väg till skolan.
Att det kan finnas särskilda omständigheter som gör att man delar på män och kvinnor är inget som ska överdrivas. Det kan finnas tillfällen när man behöver göra undantag. Men om könsseparation permanentas och sprids, och när barn från låga åldrar skiljs åt, är det inte längre fråga om en harmlös och tillfällig lösning.
När myndigheter och kommuner ”erbjuder” könsseparation för föräldrar på öppna förskolor, för elever i skolor och på simhallen, skickar samhället en besynnerlig signal. Och om denna könsseparation nu vore så önskvärd, varför inte ha även en flickavdelning på biblioteket? En kvinnopark? Har man köpt argumentet att könsseparation är nödvändigt för att flickor och kvinnor från andra kulturer ska delta, är det svårt att argumentera emot en utökning.
Politiker, tjänstemän och verksamhetsansvariga har naturligtvis inte haft några onda avsikter. Man vill väl. Men vägen till helvetet kan som bekant vara kantad av goda föresatser.