Vd:n för Svensk Bandyutveckling AB, Anniela Forsell, snålade inte med superlativen när hon skulle förklara, eller kanske ursäkta, varför Uppsala tappar bandyfinalen till Västerås (UNT 20/9):
”Som värdstad är Uppsala fantastisk. Uppsala kommun och förbundet har haft ett väldigt bra samarbete och det är en väldigt stor styrka.”
Att vara ”fantastisk” räckte dock inte för att få fortsätta arrangera bandyfinalen. En del av beslutet handlar om den stökiga situationen runtomkring Studenternas. Om vägbyggena som gör arenan otillgänglig och problemen med parkering. Forsell är tydlig med att detta måste åtgärdas om finalen åter ska spelas i Uppsala.
Men. Byggstöket är bara den ena delen bakom beslutet. Det andra är den utpressning av svenska kommuner som delar av svensk elitidrotts intresseorganisationer utövat de senaste decennierna. För det räcker alltså inte att bara åtgärda den bökiga logistiken runt arenan. Utöver det krävs ”antingen att det finns möjlighet att bygga en riktigt stor arena på Studenternas igen” eller att ”Uppsala skulle bygga en stor inomhusarena för bandy”. Då skulle Uppsala ”absolut vara intressant”.
Det är något mycket skevt med elitidrottsförbund som vill att deras egen idrott ska vara ”professionell” och därför ställer höga krav på klubbarna för att de ska få delta i de högsta serierna. De ombyggnader som måste göras på arenorna och ishallarna runtom i landet är ofta sådana att klubbarna inte har råd att själva finansiera dem – eller så kan det handla om att anläggningarna ägs av kommunerna – så notan skickas raskt vidare till respektive hemkommun.
Och där står kommunalråden med byxorna nere: antingen prioritera bort andra nödvändiga investeringar eller bli kallade idrottens fiender av klubben och dess supportrar som ser sin chans till elitspel försvinna. Ofta ger kommunen med sig, det är för svårt att stå emot.
Det här vet förstås elitidrottsförbunden och det är därför som de fortsätter att ställa sina orimliga krav. I slutändan kommer kommunen nästan alltid att betala, eftersom den inte vill ”sparka undan benen” för klubbens lyckade vandring mot eliten. Kritiken från medlemmar och engagerade anhängare riktas nämligen sällan mot förbundens orimliga krav, utan nästan uteslutande mot ”snåla” och ”ogina” kommuner.
Förr eller senare måste kommunerna sätta stopp för denna ständigt pågående idrottsliga utpressning. Kanske Uppsala ska vara först och bara tacka nej till Svensk Bandyutvecklings sjangtila "erbjudande" i framtiden.
Det är rimligen klubbens sportsliga resultat som ska vara avgörande, inte hur mycket kommunen låter sig pungslås av idrottsförbundet.