Sävjaskolan i Uppsala har problem – på tio år har antalet elever minskat med 60 procent (UNT 27/2). Ett av skälen är mindre elevkullar. Ett annat sägs vara det fria skolvalet, att ”villabarnen” lämnat den allt sämre miljön i Sävja och valt att gå i friskolor på annat håll. Kvar i Sävjaskolan blir elever med en annan socioekonomisk bakgrund, från hem utan studievana, och så går det ännu sämre för skolan som helhet.
Det är sant att Sävjaskolan fastnat i en negativ spiral. Men att skylla det på det fria skolvalet är att göra det väl enkelt för sig. Huvudförklaringen tycks vara en misskött ekonomi som resulterat i sämre kvalitet, elevflykten har sedan successivt förvärrat problemen. Trots ökat kommunalt stöd när elevsammansättningen förändrats har inte skolan lyckats reda ut situationen. Varför vet vi inte då skolans rektor inte medverkar i tidningsreportaget.
När Sävjaskolan fått bekymmer har nästan hälften av barnen (48 procent) som bor i villasamhällena Vilan, Nåntuna eller Bergsbrunna valt en friskola i stället. Men det är också intressant att konstatera att nästan 40 procent av dem som stannat i den kommunala skolan valt en annan skola än just Sävjaskolan. Och bland barnen från Sävja (som bor i hyresrätt, bostadsrätt eller radhus) har var fjärde valt en friskola och lika många en annan kommunal skola.
Slutsatsen blir att alla barn väljer bort Sävjaskolan, oavsett bakgrund. Två tredjedelar av barnen från villaområdena har lämnat skolan, liksom hälften av barnen som bor i området där skolan faktiskt ligger, ett område som domineras av hyreshus. Det ligger nära hands att tro att det är verksamheten på skolan som är roten till problemen och att det i sammanhanget är tur att det fria skolvalet finns. Dels kan eleverna välja att få en fullgod utbildning på annat håll, dels uppmärksammas problemen på skolan och kan förhoppningsvis rättas till.
Röster höjs för ökat stöd till Sävjaskolan, men det vore alldeles fel väg att gå, vilket också majoritet och opposition (Cecilia Forss (M) och Marlene Burwick (S)) är eniga om. Sävjaskolan har redan en mycket hög strukturersättning, extrapengar som fördelas efter elevernas socioekonomiska bakgrund, och att ytterligare höja anslagen vore både olagligt och ett slöseri så länge inte verksamheten fungerar ordentligt.
Det finns gott om exempel i Uppsala på skolor som lyckats få till en mycket hög kvalitet, trots att många elever kommer från socioekonomiskt svaga hem. Det finns tyvärr också exempel på skolor som misslyckats, trots många barn från hem med en stark ekonomi. Strukturersättningen som jämnar ut förutsättningarna är viktig, men det allra viktigaste är hur man använder den. En kunnig och tydlig ledning är nyckeln till framgång för alla verksamheter.
Det fria skolvalet är inte okomplicerat, men det ger snart besked om läget på skolan nära dig.