EU:s medlemsländer nu kommit överens om ett ”plastavtal”, ett förbud mot engångsplast som bestick, sugrör och tallrikar. Att få bort onödig plast är ingen stridsfråga, inga länder håller emot vilket i sig är ovanligt. Därmed kan en ny lagstiftning gälla redan från och med 2021, efter godkännande från EU-parlamentet och respektive medlemsland.
Medvetenheten om plastens skadeverkningar för världshaven och naturen i övrigt har funnits länge, men sedan i fjol sker en samfälld aktion mellan konsumenter och företag. Antalet plastpåsar i handeln har mer än halverats det senaste året och vid varje inköp tittas det snett på den som tar en onödig bärkasse. Att ta betalt för plastpåsar är numera standard men fler länder inför också förbud mot engångskassar i plast.
Politikerna har inget annat val än att foga sig. Det fiffiga med EU-avtalet är att det bara är en utgångspunkt. Det kommer inte att bli så komplicerat att lägga till nya produkter på listan. Det börjar med bestick, sugrör och tallrikar men kan lätt spridas vidare. Emballage och lunchlådor, till exempel. Vad ska vi med dessa till?
Händelsekedjan är ett exempel på konsumentmakt, men också ett tydligt tecken på att varje människa vill vara miljövänlig. Problemet uppstår när man måste ändra hela sitt sätt att leva, eller när det blir för komplicerat att ”göra rätt”. Att leva helt klimatneutralt, till exempel, upplevs innebära stora uppoffringar. Och när man gör rätt, till exempel köper en elbil, kommer snart någon och påpekar att tillverkningen av ett elbilsbatteri motsvarar tusentals mils körning med en bensinbil (Teknikens värld 27/5 2017).
Plast är enkelt att förstå. Vi ser det ligga i drivor på tropiska stränder och vi ser det överallt i vardagen. Det kommer aldrig att försvinna helt, plast är på många sätt ett bra material, men om två år kommer den mest onödiga plasten att vara borta, och snart mycket mer än så. Det är inte bara bra, det är alldeles förträffligt.