Med jämna mellanrum kommer förslag om att barnbidraget ska slopas, eller åtminstone behovsprövas. Den liberala riksdagsledamoten Joar Forssell föreslår det senare (Ekot 2/1) och får medhåll av flera centerpartister och moderater. ”Det är slöseri med generella bidrag till folk som inte behöver dem”, säger Forssell. ”Börjar man rulla tillbaka bidraget för några blir det snart för fler”, svarar Vänsterledaren Jonas Sjöstedt. Det låter som en klassisk konflikt mellan bidrag och jobb.
Men barnbidraget är inte vilket bidrag som helst. Under sin 70-åriga historia har det haft en inkomstutjämnande effekt. Att alla får det betyder också obefintligt fusk och obefintliga marginaleffekter, att man kan avstå från en löneökning eller att jobba mer för att få behålla bidraget. Barnbidragets sammanhållande effekt ska heller inte underskattas då det inte skiljer på dem som jobbar och bidragstagare. Det är inte stigmatiserande att ta emot barnbidrag.
Ett starkt argument för behovsprövning är ändå det faktum att alltfler inte behöver barnbidraget för sin ekonomi. Reallöneökningar under 25 år, räntesänkningar och skattesänkningar har betytt att barnfamiljen där båda jobbar har många fler tusenlappar i disponibel inkomst varje månad. Barnbidraget hamnar i stället på sparkonton eller fondkonton och ger sina mottagare en helt annan start i livet än andra barn, exempelvis en grundplåt till en bostadsrätt.
”Fem år och över 138 000 på kontot tack vare barnbidraget”, kan man läsa på en av alla hemsidor och bloggar som vänder sig till småbarnsföräldrar med råd. Genom att spara alla barnbidrag kan 18-åringen få minst 500 000 kronor i extra tillskott, beroende på börsutvecklingen. ”Barnbidragsportföljen” kan följas på en av bloggarna, i sig ett provocerande uttryck. Det var inte så det var tänkt, även om sparandet görs för barnens skull.
Det kommer att bli svårt att få politisk majoritet för att dra in barnbidraget för stora grupper. Såväl socialdemokrater som moderater har utvecklat det till en konstart att inte stöta sig med barnfamiljer med god ekonomi. Folk har vant sig vid en hög levnadsnivå och har också höga fasta kostnader, en familjebudget där barnbidraget räknas in. Av samma skäl vill inte de två stora partierna röra räntebidragen vid bostadslån, även dessa fördelningspolitiskt mycket tveksamma.
Det betyder inte att man inte ska försöka. Mycket pekar på den offentliga ekonomin blir betydligt mer ansträngd under början av 2020-talet. Besparingar kommer att behövas, som inte sällan drabbar de allra mest behövande i samhället. Att samtidigt dela ut miljarder i bidrag till dem som inte behöver det är helt enkelt en felaktig prioritering.
I kombination med en skattereform som gör det lönsamt att jobba kommer familjerna att kunna växla bidrag till lön. De kommer också att ha råd att fortsätta spara till sina barn, nu med egna pengar.