Regeringspartierna har nu drygt tre år på sig att visa resultat på energi- och miljöområdet. Eftersom man beskrivit ”elektrifieringen” som nyckeln både till att uppfylla klimatmålen och att möta det ökade energibehovet, kommer domen att bli hård om inte elproduktionen ökat. Regeringen måste i valrörelsen 2026 dels kunna peka på var den nya elen ska produceras, dels på hur den ska nå företagen och hushållen.
I det korta perspektivet är det vindkraften som kan bidra med terawattimmar till Sveriges samlade elproduktion. Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) har tagit ordet ”vind” i sin mun oftare de senaste månaderna än under alla sina år i opposition. ”Vi behöver mer vindkraft överallt”, som hon sammanfattade saken i en DN-intervju (18/2).
Men överallt kan mycket väl sluta i ingenstans, om vindkraftmotståndarna får som de vill. Vindsnurror på landbacken i södra Sverige, där elbehovet är som störst, har sedan många är stött på stora problem. Ilskna kommunalråd har sagt stopp, ironiskt nog påhejade av partikamrater som nu kommit i regeringsställning.
I Norrbotten behövs energi i mängder inför bland annat omställningen till fossilfri stålproduktion. Där har planerna på vindkraft kommit i stark konflikt med rennäringen. ”Hellre kärnkraft”, var sametingets ordförande Håkan Jonssons slutsats (SVT Sápmi 12/1).
Hoppet står nu till de stora havsbaserade vindparkerna, de sammanlagt åtta stycken som väntar på regeringsbeslut, från västkusten ned runt Skåne och upp till Gotland. Men försvaret har hittills sagt nej då de över 300 meter höga tornen stör flygvännerna. Miljövänner från olika håll har också överklagat havsvindkraften till domstol.
Motståndet påminner om det mot utbyggnaden av vattenkraften på 1960-talet, om hotet mot älvarna i norr. Ska verkligen hela södra Sverige omges av dessa enorma vindsnurror? Visserligen ligger de så långt ut från land som möjligt, i den ekonomiska zonen, men det ställer i sin tur stora krav på distributionen in till kusten.
Prognosen för storskalig vindkraft på den här sidan 2030 är lika dyster som för kärnkraften. Så hade det sett ut oavsett vem som sitter vid makten. Regeringen måste om tre år kunna visa upp en rad andra åtgärder som leder till bättre balans i det hårt ansatta energisystemet. Samt åtminstone ett embryo till ny storskalig produktion. Då ligger ändå kärnkraften bäst till, med elproduktion dygnet runt i alla väder. Den är ju också sedan länge hemmaplan för regeringspartierna.