Böneutropen är tänkta att kalla till fredagsbönen. Ljudet får inte vara starkare än 110 decibel utomhus, motsvarande en tryckluftsborr, och 45 decibel inomhus, motsvarande ett kontorslandskap.
Det finns åtskilliga ljud i vår vardagsmiljö som låter högre än så. Accelererande motorcyklar, ambulanser, konserter, vägarbeten, glassbilar. Eller kollegan som pratar alldeles för högt intill arbetsplatsen på kontoret.
Det är således inte själva ljudet som är extra irriterande för dem som motsätter sig böneutrop i Sverige. Det är något annat.
Kommunalrådet Anna Tenje (M) i Växjö tror att böneutropen, några få minuter på fredagar, kommer att "dra isär" Växjö och bidra till "fler motsättningar". Då borde hon också motsätta sig kyrkklockor, som ringer lördagar, söndagar samt till konserter och begravningar. Både böneutrop och kyrkklockor har till uppgift att kalla människor att komma till moskén/kyrkan för att lyssna på guds ord – de har en tydlig religiös innebörd. I ett land med religionsfrihet och tolerans kan utrymme för båda yttringarna knappast ses som en splittrande konflikt. Tvärtom.
Det är märkligt när KD-ledaren Ebba Busch Thor uppmanar sina partiföreträdare att "rösta nej" till böneutrop från moskéer. Det är ju polisen som fattar beslut om denna ordningsfråga, inte politikerna.
Staten är nämligen sekulär i Sverige, för att garantera religionsfriheten i allas vårt samhälle. De politiker som vill rösta om böneutrop, och premiera kristna yttringar i det offentliga rummet, vill alltså vrida klockan tillbaka och ge tillbaka det kristna religionsmonopolet till staten?