Begreppet pandemi betyder inte att en sjukdom blivit farligare. Däremot betyder det att vi inte har någon riktig kontroll över smittspridningen, som kan drabba många människor på många ställen i världen. Svininfluensan 2009 räknades som en pandemi, men var mindre dödlig än en ”vanlig” influensa.
Är smittspridningen mer begränsad brukar man i stället tala om en epidemi. Det nya Coronaviruset har nu spridit sig på ett sådant sätt att många experter lutar åt att använda ordet pandemi. Men det betyder alltså inte i sig att sjukdomen är farligare. Och effekterna kan begränsas.
Vi saknar alltjämt viktig kunskap. Av allt att döma så är det inte alla smittade som insjuknar. Alla blir inte svårt sjuka och det är inte alla sjuka som avlider. Hur och i vilken utsträckning sjukdomen sprids, och när en smittad person är som mest smittsam vet vi inte heller med säkerhet. Och det är oklart om en person som saknar symptom ändå kan smitta andra.
Osäkerheten är naturligtvis bara vad vi har att vänta oss när det gäller ett virus som inte tilldrog sig någon uppmärksamhet förrän i december. Men den kinesiska regimens reflex att så långt möjligt tysta ned varningarna har försvårat situationen. Nu tror många att något liknande sker i Iran där spridningen plötsligt tagit oväntad fart och där dödstalet i måndags var det högsta utanför Kina.
Men i vår del av världen har vi goda möjligheter att begränsa spridningen. Också när vi saknar svar på många frågor så kan vi göra åtskilligt för att minska riskerna av en pandemi. Det gäller så vitt man kan bedöma också för Italien, där hälsovårdsmyndigheterna tror sig ha kunnat identifiera smittkällan.
Målet måste nu vara att minska och begränsa smittspridningen genom att upptäcka, testa och isolera alla misstänkta fall och se till att människor får vård så tidigt som det över huvud taget är möjligt. Tidig vård innebär att de som insjuknar blir mindre allvarligt sjuka än vad de annars skulle kunna bli.
I Sverige är antalet sjukdomsfall så här långt begränsat till ett enda. De svenska regionerna rapporterar att man har beredskap att ta hand om ytterligare fall och att man har både utrustning och laboratoriekapacitet för att hantera en mer omfattande spridning.
Och det handlar om kapacitet och beredskap som inte har något direkt samband med de övriga problem som gjort sig påminda inom svensk sjukvård. De problemen måste hanteras för sig – skulle Coronaviruset på allvar börja sprida sig i Sverige så blir det fråga om en helt annan typ av insatser.