Det finns tågstrul och det finns tågstrul. För resenärer mellan exempelvis Uppsala och Stockholm är det dock konsekvensen av strulet som blir det intressanta, att tåget inte går som det ska. Om det sedan beror på brand, signalfel, spårspring, växlar, tågbolagets datasystem eller sjukskrivningar på grund av pandemin är ingenting man tar med sig hem eller till jobbet. Tåget gick inte. Svordom. Punkt.
För beslutsfattare är det dock av höggradigt intresse vad stoppet beror på, och det borde det vara även för resenären. Vem bär det yttersta ansvaret för att jag missat tre viktiga kundmöten den gångna veckan? Är det tågbolagets vd, Trafikverkets generaldirektör eller regeringen? Någon av de fem föregående regeringarna? Eller bär alla dessa sin del av ansvaret?
I förra veckan, strax efter att en brand i ett ställverk utanför Knivsta ställt till det för pendeltrafiken, reste Uppsalakommunalråden Erik Pelling (S) och Fredrik Ahlstedt (M) till Stockholm. De sökte en förklaring från Trafikverket till alla förseningar och inställda tåg mellan tillväxtorterna. ”Vi fick egentligen inga svar”, konstaterade de moloket när de var tillbaka på Uppsalaperrongen (SVT 16/2).
Men Trafikverkets besked var nog detsamma som till SVT senare, att det rör sig om ”mångårig brist på underhåll”. Kanske kunde inte kommunalråden bestämma sig för vilken regering som bär det historiska ansvaret? Var det regeringen Reinfeldts nyvakna agerande efter katastrofvintrarna 2009-2010 (växelfel!)? Eller regeringen Perssons historiskt låga underhållsbudgetar 1999-2000?
”Svensk trafikpolitik har varit en lekstuga för okunniga politiker i 25 år”, sade Ulf Adelsohn när han avgick (läs: sparkades) som SJ:s ordförande 2011. Den tidigare moderatledaren hade under lång tid varit starkt kritisk, inte bara mot bristande underhåll utan också mot att SJ fått trängas med andra operatörer. ”På det nationella nätet finns det inte förutsättningar för konkurrens”, sade han till SvD (7/4 2011).
När en garvad och kunnig politiker till synes går emot sin ideologiska övertygelse borde man lyssna. Inte fortsätta med ytterligare ett decennium av småduttande i det befintliga nätet, samtidigt som miljarderna läggs på prestigeprojekt som höghastighetsbanan.
I väntan på att riksdag och regering tar ett samlat grepp om såväl rälsar som tåg i Sverige, kan man konstatera att det inte råder något tvivel om ansvaret för debaclet ”70 inställda tåg om dagen fram till april”. SJ:s nya it-system för schemaläggning är uppenbarligen en katastrof och ytterst ansvarig är vd Monica Lingegård. Så enkelt så, för en gångs skull i järnvägslandet Sverige.