I Agendas partiledardebatt (29/5) gick statsminister Stefan Löfven (S) till skarp offensiv mot vinstdrivande friskolor. ”60 000 barn och ungdomar kommer att bli till salu på börsen i sommar” dundrade statsministern apropå friskolekoncernen Academedias börsnotering den 15 juni.
I sak är det svårt att se vari problemet ligger. Vid sidan av riskkapitalbolaget EQT får Academedia genom börsnoteringen en ny långsiktig ägare i familjeägda Mellby Gård, som rimligen också har lägre avkastningskrav än ett riskkapitalbolag.
Retoriken i Agenda skiljer sig markant mot hur Löfven resonerade när han var nytillträdd partiledare för Socialdemokraterna. Då hette det att vinst inte gick att förbjuda men att tydliga kvalitetskrav måste gälla och att möjligheten att gömma undan vinster i skatteparadis måste begränsas.
Denna hållning ligger också väl i linje med de principer som Friskolekommittén enades kring 2013. I den blocköverskridande överenskommelsen slog partierna fast att det ska krävas vandelsprövning av huvudmän, meddelarfrihet för de anställda och att etableringar ska ske i samråd med den berörda kommunen. Någon vinstbegränsning föreslog inte kommittén.
Riksdagsvalet 2014 ändrade dock spelplanen. S-MP-regeringen blev beroende av Vänsterpartiet (som inte deltog i Friskolekommitténs arbete). Vänsterpartiets inställning till vinster i välfärden behöver ingen tvivla på.
Partiet vill förbjuda vinst, helst så fort som möjligt. Regeringen valde att tillsätta en utredning. Att döma av de uttalanden som kommit från regeringsföreträdare och utredaren själv, förra S-kommunalrådet Ilmar Reepalu, är någon form av vinstbegränsning att vänta.
Vinster i välfärden är en komplicerad fråga, och kanske särskilt när det handlar om skolan. Vissa menar att skolans uppdrag är svårförenligt med marknadslogik. Skolor sysslar med myndighetsutövning och utbildningens kvalitet är ett nationellt intresse. Samtidigt sätter många stort värde på möjligheten att kunna välja skola.
Det krävs därför en politisk debatt som är sansad och resonerande. Både kritiker och försvarare av friskolors vinstmöjligheter måste anstränga sig mer. Hellre än en eldig ideologisk debatt för och emot vinst, måste politikerna diskutera de konkreta frågorna som rör friskolor.:
Hur säkrar vi kvaliteten och likvärdigheten? Bör systemet med skolpeng utvecklas för att bättre kompensera för skillnader i elevers socioekonomiska bakgrund? Hur ska betygsinflationen stoppas?
Stefan Löfven behöver hitta tillbaka till sitt pragmatiska jag och bli mer konkret med vad Socialdemokraterna vill i friskolefrågan, även om skillnaderna mot alliansen blir mindre.
Sebastian Sundel
Vik ledarskribent