Ledare: Varken bara rätt eller bara fel att stänga

Europa öppnar så smått trots att coronakrisen långt ifrån är över. Fransmän och spanjorer har fått bryta åtta veckors isolering och kommande måndag är det Italiens tur, med öppna barer och restauranger. Danmark går in i fas 2 av öppningen och fruktar en ökad smittspridning. ”Det gör nog inte så mycket, så länge sjukvårdssystemet kan följa med”, säger Søren Riis Paludan, virusforskare och professor vid Århus universitet.

Resonemanget känns igen från Sverige under våren, med restriktioner som gör att antalet som kräver intensivvård för covid-19 hålls under taket för vårdens kapacitet. Den ”tillplattade kurvan” som visats gång på gång av Folkhälsomyndigheten. När hela världen nu förvandlas till Sverige, och när nya smittfall konstateras i de mest tillslutna länderna, som Kina, Sydkorea och Tyskland, kan det verka som om Sverige haft rätt hela tiden. Riktigt så enkelt är det dock inte.

Medierapporteringen om det nya viruset lider av svår slagsida. Svart eller vitt, något mellanting existerar knappt. Statsepidemiologen Anders Tegnell och hans företrädare Johan Giesecke har blivit globala kändisar. I Vetenskapens världs special Vägen ur corona (SVT Play) konstaterar de båda att Sverige på någon vecka gått från ett globalt skräckexempel till ett föredöme. 

Precis som Tegnell, Giesecke med flera sagt en tid är det inte hållbart i längden att stänga ned ett samhälle helt. De svenska experterna har också förutspått att de olika länderna ”om något år” nått samma smittspridning. Det är mycket möjligt att de får rätt, men det betyder inte att den svenska coronastrategin varit rätt hela vägen.

Det som är rätt i teorin kan bli fel i praktiken om man inte förmår skydda riskgrupperna. Regeringen beslutade 30 mars om besöksförbud på äldreboenden och i går presenterades ett ”äldreomsorgslyft”, pengar till kompetensutveckling för personalen. Varför gjordes ingenting tidigare, är frågan som kommer att leva kvar när epidemin är över.

De länder som nu öppnar gradvis gör det i förvissning om att det finns tillräckligt med skyddsutrustning om smittspridningen skulle ta fart. Och att testerna för covid-19 har utökats, så att de många nya kontakterna kan ske på ett tryggare sätt. I Sverige fanns inget av detta på plats när den mer öppna strategin inleddes.

Såväl Anders Tegnell som Stefan Löfven hade säkert ett antal sömnlösa nätter innan man visste om strategin fungerade. Men nu är varken tiden för att andas ut eller slicka i sig beröm. Sveriges coronastrategi må ha varit i princip riktig, men något föredöme är man knappast.