I tisdags kom en pressinbjudan från Rosenbad: ”Regeringen ger uppdatering kring arbetet med högkostnadsskyddet för el”. Vallöftet om att elpengarna skulle komma 1 november hade redan uppdaterats flera gånger. Nu gäller att ”en första utbetalning kan vara aktuell i februari 2023”. Kanske blir det kontant via Försäkringskassan, men bara till hushållen. Företagen får vänta ytterligare.
Dagen efter fick lämpligt nog den ansvariga ministern, Ebba Busch (KD), förklara sig i SVT:s intervjuprogram 30 minuter, både för elen och för drivmedelspriserna där utlovade kronor i sänkning blivit till ören. Hon pratade vagt om familjer som skulle få ett välkommet stöd. Hon gjorde utvikningar om EU och reduktionsplikten. Men den normalt så drivande Busch fick till slut bara vika sig för fakta. Vi lovade väljarna, sedan svek vi dem.
Hur lät det på regeringssammanträdet på torsdagen? ”Det blev inte så bra det här, några idéer om hur vi ska reda upp det”, inledde kanske statsministern? Eller försökte han skylla ifrån sig, på omvärlden, Putin, lagstiftningen och EU? ”Förstår inte folk och journalister hur krångligt det är med energin?” Och slutligen: ”Varför klarar sig sossarna alltid undan med sina löftesbrott?”
Men Socialdemokraterna lovar sällan något konkret. Det kan verka så. Om man gång på gång kritiserar borgerliga skattesänkningar och lovar att ”minska klyftorna”, kan väljaren dra slutsatsen att skatterna ska återställas. Men icke! I de fall S-löftet är mer konkret följer det inte med ett datum och då kan det i lugn och ro utredas efter en valvinst. I slutändan kan då ett eventuellt svek läggas på någon annan.
Snart tre månader efter valet har Magdalena Andersson dragit i gång svekdebatten. S har ökat till 34,6 procent enligt SCB:s partisympatiundersökning (1/12), oppositionen sammantaget till 52 procent. Regeringspartierna har faktiskt bara tappat 1,1 procentenheter, men stödpartiet SD har sjunkit mest av alla partier, 2,3 procentenheter.
Expressens Viktor Barth Kron påminner om valet 2006. I november 2007 ledde Mona Sahlins rödgröna block (som då ännu inte fanns) med 16 procentenheter över alliansen. Statsvetaren Sören Holmberg slog då fast att ”regeringen är rökt”. Men tre år sedan hade Reinfeldt vänt och fick sitta kvar i fyra år till.
Reinfeldt infriade i stort sett alla sina vallöften 2006. Löfven bröt sitt enda tydliga löfte, det om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Kristersson har inlett med flera tydliga löftesbrott och hamnat på defensiven. Det är ju sällan bra, men om valet 2026 vet vi egentligen ingenting i dag.