Om en vecka presenterar Coronakommissionen sin tredje och sista rapport. För att lära av de gångna två åren är granskningen avgörande. Regeringen borde, snabbt och transparent, ha gett det underlag som kommissionen bad om.
På senare tid har det uppmärksammats att regeringskansliet har fördröjt att dela med sig av viktig information till kommissionen. Det har exempelvis handlat om dokumentation om vad som sagts på en del viktiga möten i regeringskansliet.
Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad skrev för en månad sedan om dokument, som han fått via en källa inifrån regeringskansliet, som inte hade lämnats ut (20/1). Därefter har det lämnats ut fler dokument till kommissionen.
På onsdagen rapporterade SvD om att tidningen har tagit del av tidigare okända dokument och mejlväxlingar, som väcker ytterligare frågor (16/2). Statsminister Magdalena Andersson, tidigare finansminister, har i svar till kommissionen bland annat förnekat att det skulle finnas en spricka mellan finansdepartementet och socialdepartementet, som ansvarar för Folkhälsomyndigheten. Men finansdepartementet tog fram beräkningar och smittspridningsmodeller på egen hand. Peter Wennblad påpekar att "statsminister Magdalena Andersson personligen, så sent som strax före jul 2021, nekat till att modelleringarna finns". Trots att de alltså bevisligen har existerat (17/2).
Coronakommissionen har inte fått ta del av dessa, enligt källor till SvD.
Man bör ha förståelse för den oerhörda press regeringen utsattes för när pandemin spreds som en löpeld våren 2020. Givetvis sker även misstag i hanteringen av en pandemi. Brister i den svenska beredskapen hade en väldigt lång historik. Men som Coronakommissionen i tidigare rapporter har påpekat finns det lärdomar att dra. En del saker borde ha skötts betydligt bättre.
Att den storskaliga testkapaciteten dröjde har kommissionen med rätta beskrivit som "ett haveri". Den allmänna smittspridningen gjorde att äldre i äldreomsorgen fick betala ett högt pris.
Ansvarsfrågan kommer att tas upp i slutrapporten. Regeringens märkliga ovilja att ge kommissionen det underlag som begärts hamnar inte på pluskontot. Information borde förstås ha gett ut tidigare, och inte först efter medial kritik och oppositionens anklagelser om mörkläggning.
Om regeringens agerande beror på att vi är inne i ett valår, eller på allmän nonchalans, spelar kanske mindre roll. Kommissionens uppgift - en granskning för att lära för framtiden - borde ha respekterats.