Det är ingen nyhet att det finns för få vårdplatser på svenska sjukhus. Sverige hade lägst antal vårdplatser per capita i EU före pandemin, och de har blivit ännu färre. Akademiska sjukhuset i Uppsala tillhör de värst drabbade, vilket ledde till ett föreläggande om vite i höstas, vilket i sin tur ledde till det hårt kritiserade lönetillägget för sjuksköterskor (UNT Ledare 21/1).
Men samtidigt spenderar Sverige mest pengar på sjukvården inom EU, 5 200 euro per invånare (Eurostat 2020). Danmark lägger nästan lika mycket, 5 100 euro per invånare, medan den finska vården bara kostar 3 700 euro per invånare. Det är någonting här som inte stämmer.
Emma Spak, sektionschef på Sveriges kommuner och regioner (SKR) skriver på Vårdbloggen (14/1) att Sverige har nästan 300 000 vårdsängar och att en stor majoritet finns i hemmen eller på särskilda boenden. ”Det är där de allra flesta som vårdas också får den bästa vården”, skriver hon.
Den stora Ädelreformen 1992 skapade äldreboenden i kommunal regi från det som tidigare kallats långvård på sjukhusen. Rörelserna har fortsatt sedan dess, men nu från boendena till hemmen och hemtjänsten. Men fortfarande är ändå en stor del av vårdplatserna på sjukhuset upptagna av multisjuka äldre.
Medicinska framsteg ligger bakom att alltfler klarar sig allt längre med hjälp av mediciner och avancerad vård. Men den utvecklingen är ju liknande i de flesta länder. Vad är det som gör att Sverige betalar mer och mer för vården, samtidigt som det blir allt svårare att få den att räcka till för alla? Varför måste vi till exempel, som Emma Spak skriver, ha ”betydligt fler sjuksköterskor per vårdplats än i många andra jämförbara länder”?
Pandemin har riktat en stark strålkastare mot alla länders sjukvårdssystem. För Sveriges del har den avtäckt stora risker förknippade med den omfattande sjukvården i hem och på boenden, som saknar sjukhusets smittskydd och specialistkompetens. Akutsjukhusen har klarat sig förhållandevis väl, trots en periodvis mycket hög belastning av covidpatienter.
Priset för svensk sjukvård är detsamma vare sig det gäller ett nytt sjukhus (Nya Karolinska), en sjukhusbyggnad (100-huset på Akademiska) eller en vårdplats. Det är konstant skyhögt. Medan värdet av den vård som produceras ifrågasätts alltmer.
Ett omtag behövs för hela den svenska vården, och omsorgen. Allt hänger ihop och en ny organisation måste pröva varje del. Kanske kan resultatet till och med bli arbetsplatser där sjuksköterskor trivs och vill stanna kvar?