Offentlig sektor lägger miljoner, ibland miljarder, på IT-plattformar och digitala system. Inte sällan drivs det digitala utvecklingsarbetet i kommuner och regioner av IT-chefer besjälade av att sätta avtryck i verksamheten genom att byta ut befintliga system mot något större, bättre och mer effektivt.
Vid sin sida har de entusiastiska konsulter och IT-bolag utan någon insikt i de tilltänkta användarnas vardag, men med en fäbless för olika extrafunktioner som ingen egentligen behöver.
Gång på gång ser vi därför hur digitala satsningar i offentlig sektor urartar i haveri. Skolplattformar som i stället för att vara ett fungerande verktyg för föräldrar, elever och skolpersonal skapar problem, onödigt krångel och dessutom har stora säkerhetshål så att känslig information hamnar i orätta händer. Vårdplattformar som de som de enorma projekt som Region Skåne och Västra Götalandsregionen upphandlat av amerikanska Cerner, och som resulterat i miljardrullning, oro för patientsäkerheten och skarp kritik. Exemplen är många.
När revisionsbyrån KPMG häromåret på uppdrag av kommunrevisorerna granskade Uppsalas rutiner kring informations- och IT-säkerhet kom de fram till att ”organisationen inte implementerats fullt ut och inte klarar att leva upp till den höga ambitionsnivån. Framförallt är verksamheten inte tillräckligt förankrad i arbetet vilket medför att IT-staben tagit en stor roll.”
Är någon förvånad?
I en intervju i Jusektidningen (11/11 -19) påtalar Bengt Sandblad, professor vid Uppsala universitet och författare till boken ”Digitaliseringen och arbetsmiljön” att dåliga IT-system är ett växande arbetsmiljöproblem. Dessutom ett mycket dyrt sådant. ”Det handlar om kostnader på tiotals miljarder kronor per år”.
Samma saker återkommer med andra ord. Enorma projekt där kommuner och regioner försöker uppfinna hjulet. Bristande användarvänlighet och pengar som försvinner ned i svarta hål.
I en debattartikel i Dagens Nyheter (9/4) listar IT-experterna Christer Landgren och Christer Sturmark åtgärder som kan förbättra läget. En av dessa är att IT-upphandlingar i offentlig sektor bör genomföras med användaren i centrum och i små steg vilket förhindrar gigantiska upphandlingar och långa ledtider.
Just det skulle göra enorm skillnad. Man bör aldrig glömma att IT-system inte finns för sin egen skull, utan för användarna. Om IT-plattformarna inte fungerar i praktiken har de inget värde alls, oavsett hur många skattemiljoner de kostat att utveckla. Därför måste de styrande i kommuner och regioner flytta makten över utvecklingen från IT-stab och konsulter till skolan, vården och omsorgen. Annars riskerar haverierna bara att fortsätta.