Tidigare i juli presenterade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) flera förslag för att skärpa villkoren för anhöriginvandring. Bland annat vill man ta bort det tre månader långa undantag för försörjningsstödet som flyktingar och alternativt skyddsbehövande idag har. Detta vill man göra även för kvotflyktingar.
Kvotflyktingar är personer som lever i ett annat land än det de flytt från och sedan erbjuds vidarebosättning av UNHCR, FN:s flyktingorgan, i ett tredje land där de får permanent uppehållstillstånd. Sverige har haft ett kvotflyktingsystem sedan 1950.
Antalet kvotflyktingar bestäms av regeringen och riksdagen. Sedan år 2018 har siffran legat på 5 000 kvotflyktingar per år med undantag från 2021 där fler kom till följd av coronapandemin. I Tidöavtalet presenterades det att detta antal skulle sänkas till totalt 900 personer per år. Det är ett steg i vad regeringen beskriver som “ett paradigmskifte inom svensk migrationspolitik”. Målet är att minska invandringen till Sverige.
I Tidöavtalet står det att kvinnor och flickor samt utsatta grupper såsom HBTQ-personer ska prioriteras som kvotflyktingar. Under 2021 var ungefär hälften av de 6 400 kvotflyktingar som Sverige tog emot kvinnor och flickor. Att ta emot samma antal efter regeringens kraftigt sänkta aspirationer hade tagit hela mandatperioden.
Regeringen har rätt i att dessa grupper är extra utsatta i kris och krig, att inte vilja erbjuda fler av dem en fristad framstår därför som hyckleri. Att formulera en politik som både tar ansvar för integrationen och arbetar mot utanförskapet samtidigt som den fortsatt välkomnar de allra svagaste verkar som en omöjlighet för svenska regeringar. Oavsett partifärger.
Denna omläggning av invandringspolitiken är inte något som nuvarande regering inlett. I början av året beskrev ledande socialdemokrater politiken som “paradigmskiftet som vi inledde” i en debattartikel. Inget parti i Sveriges riksdag är längre för en öppen invandringspolitik, skiftet har gått fort.
Det har gått knappt 9 år sedan dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) höll sitt omtalade “Öppna era hjärtan” tal i Almedalen. Reinfeldt uppmuntrade då svenska folket att öppna sina hjärtan för de utsatta och att välkomna de flyktingströmmar som var på väg. Ett sånt tal hade inte uppskattats i dag.
Politik är prioriteringar. Att prioritera en förbättrad integration är ett korrekt beslut. Men att ge personer som förlorat allt till kriget eller krisen en möjlighet att skapa ett nytt liv i Sverige är också en korrekt prioritering. Ingen kan göra allt, men vi kan och bör göra mer.