Statsminister Magdalena Andersson (S) varslade om att hon skulle överraska när hon presenterade sin enpartiregering. Strax därpå, efter regeringsförklaringen, kom namnlistan: Mikael, Peter, Anna, Ann, Anders, Morgan, Hans, Tomas, Lena, Eva. Alla tunga namn, alla S-märkta departementschefer, sitter kvar fram till valet.
Inte konstigt, kanske, med tanke på att valet bara är nio månader bort? Men tillfället att tala om vad hon vill, att signalera en nystart, gick Magdalena Andersson förbi. I stället har hon försökt att skapa ett valvinnande lag, med säkra kort parat med röstmagneter som Annika Strandhäll (på nätet) och Karl-Petter Thorwaldsson (i fikarummet). Ungefär som en förbundskapten i fotboll inför ett viktigt kval – strategin blir nästan övertydlig.
I sin regeringsförklaring sätter statsministern gängkriminaliteten och kampen mot utanförskapet allra högst. Men som verktyg väljer hon de gamla parhästarna Morgan Johansson och Anders Ygeman. Valrörelsen kommer med andra ord att handla mindre om åtgärder mot gängvåldet, mer om hur ”alliansens skattesänkningar” drog isär landet, samtidigt som man (alliansen alltså) misslyckades med att utbilda tillräckligt många poliser.
Klimatet kommer därnäst i prioritet. Det ska Annika Strandhäll ta hand om på miljödepartementet. Kanske med sina evighetslånga och många twitterutfall mot ”högern”?
Mäns våld mot kvinnor och jämställdhet är förstås viktiga frågor om den feministiska regeringen ska fullborda sin andra mandatperiod i god stil. Vilket inte hindrade att Tomas Eneroth får bygga vägar och järnvägar i nio månader till. Det är kanske bra för kontinuiteten, exempelvis för Uppsalabor som väntar på beslut om fyra spår. Men det är definitivt sämre för regeringens trovärdighet.
Bara minuter efter regeringsförklaringen kommer beskedet från åklagarmyndigheten: ”En förundersökning om sexuellt ofredande har inletts mot infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)”. Anledningen var en händelse på S-kongressen för några veckor sedan. Med sin utnämning satte Magdalena Andersson ett svårslaget rekord i dålig tajmning.
Bland det mest positiva i Anderssons tal i riksdagen var att krishanteringen flyttas till statsministerns kansli i statsrådsberedningen. Äntligen, får man säga, då alla andra ordningar är obegripliga, inte bara för folk i allmänhet utan också för anställda på regeringskansliet när det smäller till på allvar, som med pandemin under våren 2020.
Det är naturligtvis också bra att hon lyfter otryggheten och parallellsamhällen till högsta prioritet. Men vem fel är det att det blivit så här? Valrörelsen kan börja.