Inget val är det andra likt, men vissa saker förblir ändå desamma. Socialdemokraternas sätt att bedriva valrörelse till exempel.
För att vilja vara Sveriges stora statsbärande parti är Socialdemokraterna förvånansvärt populistiska när det drar ihop sig till val. Inget tjuvnyp är för fult och inget vallöfte för vidlyftigt. Så hette det till exempel inför valet 2014 att ”Någonting i Sverige har gått sönder” efter åtta år av framgångsrikt alliansstyre.
I år drog valrörelsen egentligen i gång redan i samband med att vårbudgeten skulle antas. För att kompensera för de höga drivmedelspriserna skulle samtliga Sveriges billägare kompenseras med en engångsutbetalning – i augusti. Oavsett hur drivmedelspriserna då skulle se ut och givetvis bara som av en slump strax före valet. Någon bilpeng blev det inte till slut, men inte för att S backade, utan för att budgetförslaget med bilpengen avslogs av riksdagen.
Samma sak med den höjning av garantipensionen och bostadstillägget som till slut röstades igenom av riksdagen i juni. Att både Pensionsmyndigheten och de övriga partierna i pensionsgruppen – som här rundades helt – protesterade mot förslaget struntade Socialdemokraterna i. Partiets omtanke om Sveriges pensionärer var plötsligt så stor och behovet så akut att beslut behövde fattas snarast, inte tas fram genom förhandlingar och väl beredda förslag i pensionsgruppen. Det var dessutom bråttom att höjningen betalades ut redan med augustipensionen. Återigen förstås bara som av en slump att det skedde strax före valet.
I förra veckan var det dags igen: På DN Debatt utlovade Magdalena Andersson gratis kollektivtrafik under sommarmånaderna till landets alla gymnasieelever och högskole- och universitetsstudenter. Det argumenteras för att detta skulle vara en av flera åtgärder för att uppnå Sveriges klimatmål.
Klimatfrågan är förstås viktig, där har Socialdemokraterna rätt. Men just därför förtjänar den ett bättre öde i valrörelsen än att utgöra fond för ytterligare S-märkt valfläsk. Så är det också med pensionerna och med de ökade kostnaderna för hushållen, bland annat genom höjda drivmedelspriser. De utgör alla delar av de stora strukturutmaningar som vårt land står inför.
Gör man anspråk på att vara ett statsbärande parti borde det också vara sådana frågor man fokuserar sin valrörelse på, på ett hållbart pensionssystem, på fungerande infrastruktur och kollektivtrafik, och på klimatfrågan. Men det verkar vara mindre viktigt för S.
Varje valrörelse må vara unik, men en sak är alltid densamma: Socialdemokraternas osvikliga förmåga att ägna veckorna fram till valet åt stickspår, valfläsk och tjuvnyp.