Mitt i regeringskrisen, där nästan alla Sveriges partier svingar vilt omkring sig, höll Nyamko Sabuni (L) sitt partiledartal under den digitala Almedalsveckan. Det kan upplevas som att Liberalerna har famlat i mörkret i många år nu, opinionsmässigt och identitetsmässigt. Mycket har handlat om vem man pratar med och inte, och snart har Sabuni pratat mer om hur man inte bör utesluta Vänsterpartiet från förhandling än deras egen partiledare har gjort.
Det har inte varit tal om så mycket annat än dalande opinionssiffror, splittrad medlemskår och brist på ledarskap i Jan Björklunds gamla parti. Att de dessutom har skickat ut spretiga utspel, i nischade frågor som få bryr sig om (hur viktiga de än må vara) har gjort att Liberalerna cementerat sin roll som Sveriges otydligaste parti. Nej, det inte varit lätt att säga vad Liberalerna egentligen står för annat än att de nu är helt okej med att förhandla med Sverigedemokraterna.
Sabunis tal kom därför som en frisk fläkt. Det var med saklighet och konstruktivitet som partiledaren pratade om Sveriges utmaningar med personlig assistans, arbetsmarknaden och integrationen. Och, som ett eko från Björklunds tid, fick skolfrågan ta störst plats i Sabunis tal.
Förskolor brister i språket och elever faller mellan stolarna tills de fångas upp av de kriminella gängen. Det är svårt att greppa att lärarna måste ge barnen stenciler som läxor för att de inte har råd att köpa in skolböcker. Vi ger till och med biståndspengar till andra länder för att alla barn där ska kunna få ordentliga läromedel.
Att barn får ordentlig utbildning och fångas upp i tid kan motverka att de faller i kriminalitet. Debatten om den organiserade brottsligheten har på senaste tiden låtit som en tävling i vem som kan föreslå hårdast tag. Liberalerna har, i historien, ofta tagit sig an att hitta lösningar på invecklade problem. Sabunis förslag om långsiktiga lösningar för skolan såsom ökade språkkontroller i förskolan och mer pengar till läromedel var en uppmuntrande påminnelse om det.
Hur ska hon få igenom förslag som faktiskt handlar om att integrera människor och erkänna andra kulturer med den konservativa vägg av tre partier som hon vill förhandla med? Ja den frågan återstår. Men att Liberalerna äntligen börjar prata om politik igen, i ämnen där de bottnar, och presenterar lösningar på svåra frågor som få vågar ta sig an, det är efterlängtat. Vi får välkomna Liberalerna tillbaka till politiken och hoppas att det inte är för sent för att de ska hålla sig kvar.