Inför 2020 ses en mycket hastig försämring av den offentliga ekonomin. På måndagen varslade Stockholmssjukhusen Danderyd och Södersjukhuset 100 personer var, bara några veckor efter Nya Karolinskas storvarsel på 600 anställda. Sammantaget planerar över 80 procent av landets 290 kommuner att spara nästa år, liksom 17 av de 21 regionerna.
Skälen bakom har varit välkända i många år – att allt färre som jobbar ska försörja allt fler som inte gör det. De äldre blir fler, de i arbetsför ålder färre. Samtidigt dröjer det innan nyanlända kommer i arbete. Kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökar kraftigt, för exempelvis Uppsala kommun med 50 procent på tre år till över 400 miljoner kronor.
Enligt en beräkning från finansdepartementet tidigare i år finns ett ”finansieringsgap” på 90 miljarder kronor fram till 2026. Så mycket mer behöver kommuner och regioner i intäkter för att kunna bibehålla kvaliteten på välfärden från i dag.
Det kommer att krävas skattehöjningar. Svårigheten blir att göra dessa med en precision, så att inte välfärden ändå drabbas i slutändan. Det viktiga att komma ihåg är att välfärden betalas med skatteintäkter, inte med skattesatser. Om man höjer ”fel” skatt kan slutresultatet i stället bli minskade intäkter, och en sämre välfärd.
Bara medborgarna jobbar trillar de kommunala skattepengarna in. Man ska alltså inte höja skatten på arbete. Annars en enkel väg när budgeten ska ihop, vilket visas av att den genomsnittliga kommunalskatten i Sverige (32,19 kronor 2018) aldrig har varit högre. Inte heller bör man höja marginalskatter, som får folk att utbilda sig och jobba mer, eller skatter som lägger nya bördor på företagen (som arbetsgivaravgifter).
Vilka skatter ska höjas då? Skatten på kapitalinkomster, en ny fastighetsskatt, miljöskatter och utjämnade momssatser är vad som ligger närmast till hands. Med ökade generella statsbidrag till kommuner och regioner kommer intäkterna välfärden till godo.
Åtminstone kan den kommunala skolan, äldreomsorgen och den sociala omsorgen finansieras. Sjukvården framstår som ett särfall, där alla nya satsningar blir som att hälla pengarna i ett svart hål. Stockholm skyller på utjämningssystemet, andra på stafettläkare eller sjuksköterskebrist. Tongångarna har varit desamma sedan 1990-talet, alldeles oavsett konjunktur. Kommer regionerna att överleva 2020-talet är en fråga som söker ett svar.
Det viktiga att komma ihåg inför välfärdskrisens decennium är: Välfärd kostar pengar. Jobb ger pengar. Värnskatten ger inga pengar.