Ska en elev som våldtagits av en klasskamrat behöva fortsätta gå i skolan med sin förövare i klassrummet? Aftonbladet tar upp ett sådant fall från Skåne under rubriken "Elev våldtog på rasten – skolan tvingar Oscar, 11, gå i samma klass som förövaren" (18/9). Skolan flyttar inte på pojken som våldtagit. Den drabbade pojkens mamma säger till tidningen att hennes son därför vägrar gå till skolan, men att skolan "hotar med att soc-anmäla mig för att han blivit hemmasittare".

Hur kan det vara så här illa?

Frånvaron av brottsofferperspektiv, och våldet från elever i svensk skola, tas upp i nyutkomna "Brottsplats: Skolan" (Volante förlag) av skribenten och den tidigare rektorn Vesna Prekopic. Flera undersökningar, och anmälningarna om våld och hot i skolor runt om i landet, visar att problemen har vuxit. Prekopic hör till de lärare och rektorer som lämnat skolans värld efter hot och våld. På "vanliga" arbetsplatser skulle få acceptera återkommande trakasserier, övergrepp och hot.

Men hur ska barn, som 11-årige "Oscar" vars situation uppmärksammas i Aftonbladet, göra för att slippa vara rädd? Skolplikten gäller som bekant alla elever. 

Liberalerna har sedan en tid drivit förslaget om akutskolor, något som även finns med i Tidöavtalet: "För särskilt våldsamma elevers skolgång görs insatser för att underlätta fler särskilda jourskolor/akutskolor med utbildad personal." Tanken är att våldsamma elever tillfälligt ska kunna placeras på dessa skolor. Skolminister Lotta Edholm (L) var tidigare skolborgarråd i Stockholm där akutskolor redan finns. 

Akutskolor är åtminstone ett bättre alternativ än att tvinga ett våldtäktsoffer, eller offer för annat grovt våld, att dela klassrum med sin förövare. Om en pojke våldtar en klasskompis på rasten kan man dessutom ana att det inte är det första obehagliga han har utsatt andra barn för. Men när det väl har gått så långt borde det vara omöjligt för en skolledning att bara är fortsätta som tidigare, som om inget särskilt allvarligt hade hänt. 

"Behöver vi inte, mycket mer än vad vi gör i dag, flytta blicken från dem som utsätter andra för hot och våld till dem som utsätts för det?" Den frågan ställer Prekopic i sin viktiga bok.  

Att se och synliggöra offren för våldet i skolorna är precis vad som behövs. De förtjänar bättre än axelryckningar.