Nato-debatten fortsätter, likaså Sveriges täta kontakt med Finland. Under fredagen träffade Ann Linde utrikesminister Pekka Haavisto som återigen lyfte att han önskar se samordning mellan Sverige och Finland avseende Nato-ansökan.
Finland, vår närmaste allierad, har kommit längre än Sverige i processen och verkar gå mot ett ja. Enligt en ny DN/IPSOS-undersökning (29/4) anser 57 procent av svenskarna att Sverige bör söka medlemskap i Nato om Finland väljer att göra det. Parallellt har Nato-kritiska Vänsterpartiet något oväntat (men inte okarakteristiskt) slängt in krav om folkomröstning in i den svenska debatten.
När Dadgostar i torsdagens Aktuellt skulle besvara varför Sverige vore mindre tryggt i Nato än utanför lyfte hon att vi lever i en mycket föränderlig värld, att vi inte vet vem som i framtiden är president i Frankrike, i USA.
Visst förändras världen, och det ibland på ett särskilt obehagligt och drastiskt sätt. Det är precis vad vi fick se den 24 februari. För det är ju den största förändringen av dem alla, att Ryssland valde att göra en fullskalig invasion av ett demokratiskt land och samtidigt uppvisa gränslös amoralitet när det kommer till mänskligt liv och lidande. Det är en förändring vi behöver förhålla oss till här och nu, varför processen om Natomedlemskap är satt under tidspress och varför idén om en folkomröstning är synnerligen dålig.
Det finns hot mot vår demokrati. Att välja bort att folkomrösta om Nato är inte ett av dem. Att då som Dadgostar slänga sig med fraser som ”att vi inte kan avskaffa demokratin” är, som Amanda Sokolnicki på DN:s ledarsida har påtalat, fel.
Tidigare folkomröstningar i Sverige har föregåtts av stora utbildningskampanjer, något som det inte finns förutsättningar för nu. Mycket information av säkerhetspolitisk betydelse finns av naturliga skäl inte heller att tillgå.
Att kunskap är en viktig del i den demokratiska processen handlar inte om att den ska leda in människor till ett visst ”rätt” beslut. Det handlar om att varje person som röstar inte bara tar ställning till ett ja eller nej, utan också till dess olika konsekvenser och principer. Och att de faktiskt ska få göra det på rätta grunder, utifrån de omständigheter som föreligger. För att deras beslut på så vis ännu bättre ska återspegla deras uppfattningar, inte en särskild upplyst uppfattning i sig.
Vi får lita på att våra folkvalda gör det som de är valda till att göra: ta ställning i komplicerade frågor, ibland under känsliga omständigheter. Det är också demokrati.