I onsdags rapporterade Ekot om ett upprop i Liberalerna, där ett 40-tal medlemmar krävde att partiet tar ställning för en borgerlig regering i nästa val. Det finns dock annat som är mer oroande för L – som att den inte längre så nya partiledaren Nyamko Sabuni inte lyckats leverera det lyft som man hoppats på. Och framför allt, att hon haft en akut brist på budskap att leverera. Under året och fjolåret förknippas L främst med ett förslag om elektrifiering av godstransporter som ansågs ha sitt ursprung från lobbyister. Och med avskaffandet av värnskatten.
Värnskatten försvann som i ett trollslag vid årsskiftet, saknad av ingen. Liberalerna skulle kunna gå vidare med en annan punkt i Januariavtalet, behovet av en genomgripande skattereform. Frågan har historiska kopplingar till L (den stora reformen 1990/91). Den är utredd på tvären och bredden, senast i ekonomen Klas Eklunds ESO-rapport för två veckor sedan. Alla håller med, till och med LO kan tänka sig lägre skatt på arbete. Ändå tycks frågan om en större skattereform vara politiskt död.
När LO vill sänka skatter försvinner något av existensberättigandet för ett parti som alltid haft ”det ska löna sig att arbeta” högt på agendan. När M och KD gör ett stort nummer av icke-fossila bränslen stjäl man utrymmet för ett parti som prioriterat kärnkraften. Och i stort sett alla partier har anslutit sig till Liberalernas skolpolitik, med början under alliansåren.
Sådana är politikens villkor. Det är fritt fram att stjäla bra idéer, och det är upp till varje parti att göra sig relevant. Under de snart två åren med Januariavtalet har mittenkollegan Centern tagit allt syre genom att driva sina profilfrågor om Arbetsförmedlingen och las. Poängen är inte om de lyckats väl eller inte – utan att det är Annie Lööf som tagit rollen att driva regeringen framför sig och stå för oppositionen inom samarbetet.
I stället för att sura över sakernas tillstånd vill givetvis Liberalerna ta nya tag. Men då visar sig genast splittringen igen, från omröstningarna om regeringsfrågan 2018 och i partiledarvalet 2019. Och till skillnad från i det nämnda uppropet är det tunga namn som tycker att L ska lämna Januariavtalet (SR 13/11) eller att Sabuni gjort en slät figur i partiledardebatten (SVT 12/10).
Det enda botemedlet för L är att göra som Moderaterna gör just nu, samla sig och ta fram idéer och förslag för att lösa aktuella samhällsproblem. Tycker L exakt som M och lag och ordning? I de fall man gör det är det bara att stjäla idéerna och göra dem till sina egna. Först med egen politik kan samarbeten och ledarskap utvärderas på allvar.