Kritiken mot regeringens senaste byggreform är lika förväntad som tröttsam. Ja, det stämmer att ett några kvadratmeter större Attefallshus inte är lösningen på svensk bostadsmarknads problem. Men nej, det innebär inte att den föreslagna reformen är dålig.
Som vanligt handlar det om att försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt. Den svenska bostadsmarknaden lider av en rad systemfel som kräver stora och tidskrävande reformer. Bostadsutbudet klarar inte av att matcha efterfrågan på lägenheter och hus. Marknaden haltar. Många är dem som inget hellre vill än att få ett eget hem, men som inte har råd att köpa eller hyra de bostäder som står till buds. Uppsala län är inget undantag. De senaste åren har samtliga kommuner här haft ett bostadsunderskott och andrahandshyrorna har stuckit iväg.
Det saknas inte rejäla åtgärdsförslag, men de har alla det gemensamt att de kan få kännbara effekter för den breda medelklass som redan har en stark ställning på bostadsmarknaden.
Först och främst handlar det om att inte bara öka utbudet av bostäder utan också få ett bostadsutbud som kostnadsmässigt matchar efterfrågan. Det måste byggas både fler och mer varierade bostäder. Ett första steg på vägen dit är att avskaffa dagens hyresreglering.
En sådan hyresreform bör också paras med förändringar som ökar rörligheten på bostadsmarknaden. Dagens regler för reavinstbeskattning låser fast många i sina bostäder, trots att de skulle vilja flytta. Om man flyttar till en större bostad finns visserligen möjligheten att skjuta upp reavinstskatten, men då måste en årlig ränta betalas på det uppskjutna vinstbeloppet. Med dagens fastighetspriser kan det handla om betydande belopp för hushållen. Och för den som flyttar till en billigare bostad kan bara en mycket liten del av vinstbeloppet skjutas upp. Det kan till exempel vara en förlust för ett äldre par att sälja sin villa och flytta in i en mindre lägenhet.
Den här ”flyttskatten” generar förstås pengar till statskassan, men den skulle kunna ersättas med en återinförd fastighetsskatt av något slag. På så sätt kan rörligheten på bostadsmarknaden öka, utan att skatteintäkterna för den sakens skull minskar.
Marknadshyror och fastighetsskatt är dock typexempel på reformer som upprör många väljare, så istället får vi justeringar i marginalen, som nu när Attefallshusens yta ska få öka från 25 till 30 kvadratmeter. Därför är det så klart rätt att rätt kritisera regeringen för att den inte vågar att ta itu med de egentliga problemen.
Men så var det ju det här med att hålla två tankar i huvudet samtidigt. För möjligheten att bygga större Attefallshus är en bra reform. I grund och botten handlar det om att människor ges större rådighet över sin egen tomtmark, att kunna förverkliga byggplaner och se om sin egen täppa. Det är också viktigt, även om det just inte löser problemen på svensk bostadsmarknad.