På måndagen vaccinerades den första personen i Storbritannien med Astra Zenecas vaccin mot covid-19, cirka fyra veckor före Sverige och övriga EU. Att en rad länder ligger några veckor före EU med vaccinerna är ingenting att sörja över – det finns en baksida med att snabba på processen att få ett vaccin godkänt. Nyckeln är i stället att få ut vaccinet på plats och sätta sprutorna i armen. Här står det redan klart att det blir mycket stora skillnader i utfallet mellan olika länder.
USA och Storbritannien siktade högt men har hittills inte nått ens till trädtopparna. Det är Israel som har tagit täten. Med 150 000 doser om dagen, en miljon israeler vaccinerade efter en vecka, kommer inget annat land i närheten. Det muttras om att Israel är ett litet land i ständig krigsberedskap, att man satsat allt på ett kort (Pfizer) och att premiärminister Netanyahu känner bolagets vd som han ”ringt mitt i natten” för att tillskansa sig fler doser. Dessutom går Netanyahu till val igen i mars.
Det muttras ju alltid om Israel, oavsett vad som händer. Men finns det någonting viktigare för någon just nu än att rädda liv, avlasta sjukvården och återöppna samhället, i nämnd ordning? Är det fel att vinna folkets förtroende och kanske i förlängningen val om man får detta att hända? Borde inte EU omedelbart ta efter Israel i allt vad landet gör, och framför allt i hela inställningen till coronavaccinet? Var finns räkneverken i Bryssel och i Stockholm som talar om hur många som fått sin dos och tagit oss ett steg närmare friheten?
En svårare fråga gäller i vilken ordning invånarna ska vaccineras. WHO rekommenderar att sjukvårdspersonalen ska stå i första ledet, vilket också läkarföreningarna i Västra Götaland och Uppsala kräver (UNT 3/1). Det är lätt att förstå, men också något av ett cirkelresonemang. Det ska finnas fler som kan vårda, eftersom det finns fler som behöver vård när dessa fått stå tillbaka i kön för dem som ska vårda.
Det som är svårt år att avgöra när det lättar. Smittspridningen kommer vi att få dras med länge än, men det är i riskgrupperna som den också leder till sjukdom och död. Målet måste vara att få ned dödstalen, att få lediga sjukhussängar, och då är det bara att vaccinera riskgrupper så mycket det går. Men om belastningen ändå skulle hålla i sig i månader, då borde förstås personalen redan ha fått sin dos.
De omöjliga avvägningarna kommer sig av att EU-länderna beställt alldeles för få doser av det första vaccinet. Det är en lärdom till nästa pandemi, och oavsett vad man i övrigt tycker om Israels regering är det den som har visat vägen.