Skälet är i grunden inte hur den ena eller andra partiledaren agerat, utan att hela det politiska landskapet förändrats. Inget av de två block som tidigare kunnat växla vid makten har i dag möjlighet att få egen majoritet. Två alternativ finns för allianspartiernas del, Kristerssons att pröva en minoritetsregering av M och KD, eller Centerns och Liberalernas att rösta nej för att ge möjlighet till ytterligare sonderingar.
Inget av alternativen är tillfredsställande och inget av dem ger svar på hur man går vidare efter voteringen. Röstas Kristersson ned uppstår frågan vilka andra alternativ som realistiskt skulle kunna sonderas. Får Kristersson bilda sin tänkta regering så uppstår frågan hur M och KD gör med de uttalat icke-förhandlingsbara krav som redan ställts av Sverigedemokraterna.
Båda de grupperingar som nu uppstått inom alliansen kan kritiseras. Det gäller också Socialdemokraterna, som har lika svårt som många på den borgerliga sidan att inse att det politiska landskapet sedan flera år tillbaka är ett annat än det invanda.
Att kritik kan riktas åt flera håll betyder dock inte att alla kritiska synpunkter är välgrundade. Det går inte att kritisera C och L för att svika sina väljare genom att avvisa en regering som blir beroende av Sverigedemokraterna. Båda partierna sade valrörelsen igenom att de avvisade tanken på en SD-stödd regering.
När de också sade att de ville se en alliansregering så var förutsättningen att alliansen skulle bli större än de rödgröna. Så blev det inte, och därför haltar också parallellen med den alliansregering som satt 2010 – 2014. Läget nu är ett annat.
Därför haltar också jämförelsen med regeringen Bildt som kunde föra borgerlig politik trots att man inte hade egen majoritet. Då satt Ny Demokrati i riksdagen, men befann sig snart i inre upplösning och blev inte något stort problem. Sverigedemokraterna är en helt annan typ av parti.
I det konstaterandet ligger också att SD inte på något sätt kan beskrivas som ett borgerligt parti och inte heller som ett populistparti i samma mening som NyD. Partiet har en genomtänkt världsbild vars konsekvenser i en rad avseenden är oförenliga med den i vid mening liberala och demokratiska samhällsordning som är självklar både för allianspartierna och för S och MP.
Detta sägs också uttryckligen i många uttalanden från ledande Sverigedemokrater. Det är tydligt att även Ulf Kristersson mycket väl inser hur det förhåller sig. Frågan är om detsamma gäller för alla i hans parti.
Dagens votering avgör inte hur regeringen till sist kommer att se ut. Den viktiga frågan nu är vad som händer i nästa steg, oavsett om Kristersson godkänns eller inte godkänns.
Håkan Holmberg