Den rikaste delen av världen, med 15 procent av befolkningen, har kapat åt sig 50 procent av allt tillgängligt coronavaccin. EU, USA och andra industrialiserade länder har skrivit egna avtal med läkemedelsbolagen och är helt inriktade på att vaccinera sin egen befolkning. Samtidigt är FN-stödda Covax, som fattigare länder är helt beroende av för att få tillgång till vaccin, kraftigt underfinansierat. Många afrikanska länder kommer inte att kunna börja vaccinera förrän tidigast i april, och då bara i de mest utsatta grupperna.
Men vaccinfördelningen är inte ännu ett exempel på en orättvis värld, brist på solidaritet och den starkes rätt. I det här fallet är det nödvändigt att vaccinera riskgrupper först. Och dessa finns i den industrialiserade delen av världen, med många gånger fler dödsfall med covid-19. Detta beror mest på demografin – i fattiga länder är bara någon procent av befolkningen över 65 år – men sannolikt kan också resvanor vara en förklaring.
Ett exempel: Att Sverige, med närmare 10 000 coronadödsoffer, skulle bistå Tanzania, 21 dödsoffer, med vaccin är naturligtvis inte aktuellt. Riskgrupperna måste vaccineras först och det kommer minst att ta oss det första kvartalet 2021.
I april är förhoppningsvis situationen en helt annan. Först då kan man sätta likhetstecken mellan smittspridningen i Europa och Nordamerika och i andra delar av världen. Viruset är globalt och måste bekämpas globalt. Handel och annat utbyte kommer inte att fungera fullt ut förrän smittan är under kontroll överallt. Fortsatta nedstängningar kommer att bidra till att öka ojämlikheten i världen. Då kommer solidariteten att sättas på prov, men först då som sagt.
Förutsättningen är förstås att vi hinner vaccinera riskgrupperna fram till och med mars. Av de 300 000 doser som hittills levererats till Sverige har bara 80 000 injicerats i en överarm. På ett ungefär. Endast fem eller sex regioner har lyckats samordna sina datasystem med Folkhälsomyndighetens, så vi vet inte exakt.
Utfallet är hur som helst inte mycket bättre än i USA. Där är delstaterna på hugget medan den federala samordningen rasat samman under Trumps sista tid vid makten. I Sverige talar vaccinsamordnaren Rickard Bergström om massvaccinationer på arenor. Men i stället är det regionerna som krånglar, med personal och med namnlistor på de som ska vaccineras. Vaccin har lagts undan till andradoser, mot FHM:s rekommendationer, trots att ingenting pekar på problem med leveranserna.
Massdöd och vårdkaos, följt av ett ljummet ointresse för vaccinet. I många afrikanska länder undrar man nog både om och när man ska kunna få hjälp.