Den värsta tiden är över. Kanske. I en rapport från Konjunkturinstitutet (14/10) är prognosen att det värsta BNP-tappet redan skett. Produktionen har vänt upp, både i Sverige och andra länder.
Återhämtningen för världens ekonomier har påbörjats, om än långsamt. Ljusglimtar i ett ganska kompakt mörker, kan man se det som.
Men stora problem kvarstår. I Sverige lär den mest långvariga ekonomiska konsekvensen av coronapandemin bli ökad arbetslöshet och minskad sysselsättning.
Dessa problem är på intet sätt nya. Sverige hade en tudelad arbetsmarknad redan före krisen. Stora grupper, särskilt unga och utrikes födda, stod utanför den. I Uppsala län har arbetslösheten ökat näst snabbast i landet. Särskilt påtaglig är ungdomsarbetslösheten, som ökat med 50 procent sedan förra året (SVT Nyheter 12/10).
Att ökningen är särskilt stor i Uppsala och andra storstadsområden beror på att ekonomierna här i hög utsträckning utgörs av en tjänstesektor, som har lidit hårt av coronaviruset och dess restriktioner. Dessa branscher, som hotell- och restaurang, råkar också vara sådana som ofta fungerar som inkörsportar till arbetsmarknaden.
“Man kan beskriva det som att det finns en kö till de befintliga jobben. Den kön blir längre, ju längre krisen varar”, säger Anders Forslund, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, “kön blir inte bara längre, det blir sämre och sämre att stå långt bak i kön, dessutom” (DN 14/10). Med andra ord – de som stod ute i kylan före krisen kommer att stå kvar i den.
Det här är både ett akut och långsiktigt problem. Nationalekonomiska studier har visat att den som tar examen i en lågkonjunktur får sämre löneutveckling än dem som gör det i en högkonjunktur. Det ger avtryck även flera år senare, även om perioden av arbetslöshet var kort.
Massarbetslöshet är förknippat med förkortad förväntad livslängd och 21 procent av dem som är arbetslösa lider av materiell eller social fattigdom. Siffran för dem som arbetar är, föga förvånande, endast två procent (SCB 14/10).
Det är förstås goda nyheter att ekonomin verkar återhämta sig, men det kommer inte nödvändigtvis att leda till nyanställningar. I stället kommer de som har korttidspermitterats att gå upp i arbetstid. De som nyligen sagts upp och de som har hög utbildning kommer återigen att anställas.
Den tudelade arbetsmarknaden kommer fortsatt att vara ett djupt strukturellt problem i Sverige. Att försöka ta sig ut i arbetslivet var svårt redan före pandemin. Nu är det ännu svårare och får än värre konsekvenser.
Prioriteringen i omstarten av ekonomin bör vara att förebygga arbetslöshet och utanförskap från arbetsmarknaden.