Mycket har förändrats i svensk politik genom åren, både på riksnivå och här i Uppsala. För varje mandatperiod dyker det upp nya frågor och samarbeten. En sak förblir dock konstant: de borgerliga partiernas självskadebeteende.
Det spelar ingen roll om det är i dag, 2002 eller 1982. Förr eller senare dyker det alltid upp något att bråka om, som skiftar fokus från det politiska och som får väljarna att ifrågasätta partiernas regeringsduglighet.
Även om Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna är upprörda över Liberalernas överenskommelse med kommunens styrande partier, kommer beslutet om att L kastas ut ur Uppsalaalliansen knappast att stärka väljarna förtroende för de borgerliga partierna. Eller för den delen öka sannolikheten för att man skulle kunna ”säkra ett borgerligt maktskifte på sikt”, som Moderaternas Therez Almerfors uttrycker det till UNT.
Ett borgerligt styre i Uppsala efter valet är fortfarande möjligt, även om det just nu känns längre bort än på länge. Socialdemokraterna har styrt i olika konstellationer sedan 2014, men kommunen har de senaste 20 åren haft både rödgröna, borgerliga och blocköverskridande styren.
Däremot lär det inte bli något maktskifte om de nuvarande oppositionspartierna fortsätter att bråka med varandra framför öppen ridå. Det är också ett avancerat önsketänkande att som Therez Almerfors antyda att ett maktskifte skulle bli av med bara Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna vid rodret. Tillsammans samlar de tre partierna 27 av 81 mandat i fullmäktige. Man ska akta sig för tvärsäkra prognoser, men inte ens valframgångar för samtliga tre av dessa partier, skulle räcka för att nå majoritet i fullmäktige.
Den tråkiga sanningen för M, C och KD är att utan L blir det inget maktskifte. Den tråkiga sanningen för L: Om partiet inte slutar med att byta sida fram och tillbaka, har man snart inga Uppsalaväljare kvar.
Det spelar ingen roll om Liberalerna menar att motivet för att man ingick i mittenstyret och att man nu slutit en överenskommelse med Socialdemokraterna var att man vill värna långsiktigt hållbara lösningar för Uppsala. Vad de huvudsakligt borgerligt sinnade L-väljarna såg och ser är ett svek, något som valresultatet tydligt visar. Medan partiet på riksplanet gick från 5,5 procent 2018 till 4,6 procent 2022, rasade man i Uppsala från 9,7 till 5,8.
Hur de borgerliga partierna agerar de kommande åren kommer att bli avgörande för möjligheter till maktskifte. Och det är viktigt. Efter tre, snart fyra, mandatperioder med Socialdemokraterna vid rodret är det dags för något nytt.