Och visst har tåget sina omedelbara fördelar. Det finns betydligt fler tågstationer i landet än flygfält och som tågpassagerare slipper man bökiga säkerhetskontroller på flygplatsen. Inte minst är det klimatklokt.
Men i stället för att hänga på stranden tillbringar många människor värdefull semestertid i överhettade tågvagnar eller stående på perronger förgäves väntandes på inställda tåg. Resandet ser annorlunda ut på sommaren jämfört med andra tider på året men dras fortfarande med stora problem.
Stockholm Citys pendeltågstation är avstängd efter ett rulltrappshaveri. Den så kallade ”getingmidjan” vid Stockholm Central renoveras under sommaren och påverkar tågsituationen i andra delar av landet.
Tågtrafik är alltid utsatt för vädrets makter. I dagarna rapporteras att den extrema värmen kan komma att orsaka solkurvor vilket ökar risken för urspårningar. Annars är vanliga förklaringar till tågförseningar kyla, löv eller is. Om det inte är signalerna, växlarna, loken eller rälsen förstås.
Sanningen är att underhållet av järnvägsspåren har varit eftersatt i decennier och skulle behöva en genomgripande uppdatering.
Stora infrastruktursatsningar är kostsamma och hämmas ofta av långdragna förhandlingar med både nationella, regionala och kommunala intressenter. Kontroversiella infrastrukturprojekt polariserar dessutom och blir till politiska långkörare som skär igenom partigränser. Västlänken i Göteborg håller på att rita om det politiska landskapet i kommunen. I Stockholm var det dödläge i Slussen-frågan i decennier. Centerledaren Olof Johansson avgick som miljöminister i vredesmod i samband med bygget av Öresundsbron. Mängder av skattepengar och prestige har investerats i olika infrastrukturprojekt.
Besvärande nog har diskussionen om järnvägen fastnat i ett låst läge kring höghastighetståg. Resultatet av satsningen ligger långt fram i tiden, invigningen av höghastighetståg skulle ske tidigast år 2035. Dessutom är investeringskostnaden för höghastighetsjärnvägen beräknad till 230 miljarder kronor, och stora infrastrukturprojekt tenderar att bli dyrare än beräknat. Troligtvis skulle höghastighetstågen äta upp allt investeringsutrymme för infrastruktur för lång tid framöver.
Satsning på järnvägsunderhåll är istället nödvändig och kräver långsiktighet eftersom spårarbete får konsekvenser i hela järnvägsnätet. Kostnaderna för att inte prioritera underhåll är enorma. Därför bör infrastrukturpolitiken fokusera på utbyggnad och upprustning av befintliga stambanor och se till att vi får tillförlitliga pendeltåg.
Beteendeförändringar gällande resvanor handlar delvis om förtroende. Resenärer måste kunna lita på att tågen går i tid och att man ankommer till rätt slutstation. Om tåg ses som ett opålitligt transportmedel kommer passagerare använda andra, i värsta fall fossildrivna, fordon. Tågunderhållet kan inte vänta en enda SJ-minut till.