Uppsala Fotboll visar vägen för idrottsstaden

Kan de negativa cirklarna för damfotbollen brytas i Uppsala 2020? Uppsala Fotboll har i alla fall gjort sin del av jobbet.

Uppsalaglädje och Hammarbydepp i Stockholm i söndags.

Uppsalaglädje och Hammarbydepp i Stockholm i söndags.

Foto: Stina Stjernkvist

Ledare2019-10-28 15:59
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Söndagens idrottsliga Uppsalabragd kan lämnas till sportsidorna att beskriva. I korthet: Uppsala Fotboll började året i Elitettan i fotboll med en ny tränare, Jonas Valfridsson, och utan kontrakterade spelare. Det borde bli svårt att upprepa fjolårets åttondeplats? Men i ett regnigt Stockholm skrevs slutkapitlet – 3-1 mot Hammarby och avancemang till Allsvenskan! Uppsala har 2020 ett lag i damernas högsta fotbollsserie, för första gången sedan Bälinge 2008.

Sportsligt råder det inget tvivel om att Uppsala Fotboll har i eliten att göra. Valfridsson ser framför sig att förstärka med fem spelare (UNT 28/10), sedan kan man ta upp kampen med Rosengård och de andra lagen. Men det räcker inte med kunnande och ambition för att konkurrera på högsta nivå. Det krävs resurser och full uppbackning från allt från planskötare till sponsorer. Är Uppsala redo för ännu ett elitlag i fotboll?

Uppsalaspelarna tränar redan fem gånger i veckan, plus match på helgerna. I Allsvenskan måste förberedelserna, mängd liksom kvalitet, skärpas ytterligare. Försäsongsläger, individuell träning och medicinsk expertis är exempel på sådant som kan behövas. I nuläget jobbar eller studerar samtliga spelare på heltid utöver fotbollsspelandet. Det går inte ihop.

Enligt en kartläggning av fackförbundet Unionen i maj kan i stort sett alla spelare i herrallsvenskan leva på sin sport. Nio av tio har en lön på över 30 000 kronor, och de bästa tjänar stora summor. För damerna är det tvärtom, åtta av tio tjänar under 20 000.

Damfotbollen präglas ibland av uppgivenhet och cirkelresonemang. Lite publik, dålig mediebevakning, få sponsorer, sämre sport, ännu mindre publik och så vidare. Det positiva är att det lätt kan vändas till motsatsen bara någon bestämmer sig för att satsa. Som I Umeå i början av 2000-talet. Bra ekonomi, bra sport (brasilianska Marta med flera), bättre publiksiffror än många herrlag. Och så vidare.

Nya Studenternas står redo i vår. Tränaren och spelarna likaså. Så vem vill satsa i Uppsala Fotboll? Ska någon av de anonyma medicinföretagen i Fyrislund äntligen kliva fram och befatta sig med svettiga benskydd? Eller ska det fortfarande vara upp till enskilda entreprenörer att stödja den lokala idrotten, som tidigare Bengt Ågerup (Sirius) eller Niklas Zennström (Uppsala Basket)?

Detta är och förblir ett problem i akademikerstaden Uppsala. I vår bjuds det till idrottsfest varje helg på arenan. Sirius (som hängde kvar) och Uppsala Fotboll har gjort sitt. Varför skulle inte Uppsalaborna vilja komma?