Tysk politik kan inte jämföras rakt av med svensk. Bland annat ställer 1900-talets historia ett högerextremt parti i en helt annan dager. En tysk ”Tidöregering” kommer alltså inte på fråga, trots att Alternative für Deutschland (AfD) i söndagens val blev näst största parti.
Det annars frestande att tro att den blivande förbundskanslern Friedrich Merz befinner sig i samma skede som Moderaternas Anna Kinberg Batra för tio år. Hon öppnade då för samarbete med SD i riksdagen, medan Merz nyligen överskred en linje då han gjorde upp med AfD om migrationen. Men den tyska ”brandmuren” gäller fortfarande och CDU-ledaren lär kontakta valförloraren Olaf Scholz (SPD) för en ny bred regering av känd tysk modell.
En betydligt rakare linje kan dras mellan den imploderande mitten i Tyskland, Sverige och andra länder (exempelvis Frankrike och USA). Liberala FDP, som startade vägen mot nyval genom att lämna regeringen Scholz i höstas, fick ett resultat under riksdagsspärren fem procent, ett ras från 11,5 procent för fyra år sedan. De gröna tappade också rejält.
Även i Sverige riskerar de båda liberala partierna C och L att åka ur då båda ligger under spärren för närvarande. Att sitta i regering sedan 2022 har alltså inte varit en vinnande formel för L, precis som för systerpartiet FDP. För Centern, som valt att stå utanför, gick det ännu sämre för partiledaren Muharrem Demirok som valde att lämna sin post på måndagen (se vidare Tove Hovemyrs text här intill).
Ytterkanterna går bäst och med Merz vid rodret har de tyska kristdemokraterna klivit högerut jämfört med Merkelåren. Det återstår att se vad det betyder för tysk ekonomi och för ledarskapet i Europa. Det kan åtminstone inte bli sämre, är en vanlig uppfattning.
Merz talar sedan länge ett tydligare språk mot Putins Ryssland. Inledningsvis har han också markerat mot Trumpadministrationen i USA: ”Washingtons inblandning har inte varit mindre drastisk eller dramatisk eller mindre fräck än det vi har sett från Moskva”, sade han apropå valpåverkan och det öppna stödet till ytterhögern i AfD.
Det var ett på ytan förhållandevis ”normalt” val i Tyskland i helgen. Likt i Storbritannien i fjol hade det ena statsbärande partiet kört fast och därmed fått lämna över till det andra. Men det finns ingenting normalt över situationen i världen och Europa 2025. Den gamla kontinenten är inte ens inbjuden till att diskutera den nya världsordning som håller på att formas av USA, Kina och Ryssland. Merz tycks åtminstone besitta något av den vilja, energi och kunnande vi alla akut behöver just nu.